Vaknandet av små fötter som tassar in i vårt sovrum fyller mitt hjärta och sinne med glädje
De kommer med kalla händer och fötter som kryper in
Små pussar som bjuds
Kramar som delas ut till oss båda
En smal liten arm läggs över mitt bröst
Lena barnaben med blåmärken och revor läggs över mina ben
Små naglar som krockat med en dörr vill gärna riva
Tiden med er är ljuvlig och alltför kort barnen mina
När ni vaknar igen blir det full fart i huset
Någon som gråter över en tagen legobit
En som kryper på bordets mitt när bror rycker in och rycker honom bort, det blir grin
Någon ropar högt från toa att nu är det dags
En tallrik far i golvet och går i kras när det skall dukas
Yoghurt över hela tröjan
Det gråts här, det grälas där
Skratten ekar i huset
Efter dagislämning och skoldags åker vi hem minstingen och jag
Så liten, men ändå stor att han tar av och på sig sina skor
Han kravlar sig upp på allt han kan
Drar isär och trär ihop alla saker som går
Smeker för att i nästa sekund slå
Jag pussar hans nacke och kind så ofta det går
Snusar in hans doft för att aldrig glömma
Smeker honom på kinden där det finns spår av tårar ibland
Med stark vilja och nävar med stor kraft
Träder han snart in i dagisets rike
Min tid som småbarnsmamma lider mot sitt slut och jag, ja jag skall i arbetslivet ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Mycket fin text. Härlig innerbörd av vad det innebär med barnen. Gillar döremot inte kalla fötter lika mycket som ig. Jag har lite fobi mot andras fötter, men gillade skarpt att ha dem i sängen hos mig när de var små. Gillar idag med att ligga och prata med dem i sängen fast de har blivit tonåringar.
SvaraRadera"Snusar in hans doft för att aldrig glömma"...den meningen gav mig en klump i halsen..så längesen jag var där du är nu...men jag minns så väl dom små mjuka kropparna som smög sig intill mig, jag fick snusa och pussa..nu är dom stora...c´est la vie...
SvaraRaderaBra!
Närvarande och levande text, med mycket kärlek, trots kalla fötter;-) Bra!
SvaraRaderaVarje tid med barnen har sin charm, men visst längtar man tillbaka ibland till när de var små.
SvaraRaderaTa vara på tiden och snusa så mycket du kan. Fin berättelse.
SvaraRaderaÅh gud så vackert. Kunde riktigt känna de lena armarna, de små fötterna ... doften av små barn barn. Minns plötsligt precis hur det var. Tack vare din text har jag nästan kunnat återvända åtminstone för en kort stund. Just den typen av tid hade man ju dock gärna hållt kvar... Så levande!
SvaraRadera