TEMA att lära sig räkna

”En, två, tre…” efter en lång stunds betänketid fortsätter Ada som nyss är fyllda 6 år och sitter uppflugen på vedbodens svarta tak. ”Tre och en halv, fyra, fem, nämen…” Hon böjer sig ned över knockkanten och skriker på sin far som klyver ved inne i boden. ”Pappa, hur räknar jag en gubbe som är enbent? Han kan ju inte räknas som en hel gubbe ju?” Adas ljusa långa hår faller ned över huvudet och hennes pappa ser det ljusa håret glänsa i solskenet.” Men gumman det är klart att han räknas som en hel gubbe. Förresten var försiktig därute så du inte ramlar ner.” Han går ut i solskenet och motar upp sin lilla tös som med lysande ögon fulla av bus iakttar alla män som återvänder efter kriget. Hon tittar ner på sin pappa som återvände för bara några dagar sedan och känner sitt hjärta bli varmt av kärlek till honom. ”Pappa, jag är glad att du är hel, och du…jag älskar dig massor!” Pappa Erik tittar med ögonen fulla av kärlek på sitt enda barn och ler. ”Jag älskar dig med. Du må tro att jag saknade dig och mamma när jag låg därute ensam och kall utan att veta om jag skulle överleva natten. Det var ni som gav mig kraft och mod när allting såg nattsvart ut.” Han tittade ut mot de hemvändande männen och lyfte på kepsen för att rätta till den, sedan gick han in och fortsatte det dryga jobbet med att klyva vinterns ved. Det svarta håret lockade sig i nacken, och en envis slinga av luggen föll gång på gång ner i hans ansikte för att irriterat strykas undan, innan han till slut pillade in den under kepskanten. ”Så där ja.” muttrade han och drog med baksidan av handen över sitt svettiga ansikte. ”Nu börjar det likna någonting.” Erik såg stolt över den höga högen med ved som han fått ihop. Vilken skillnad det var på att ligga i en jordhög och spana i mörker efter fiender som man inte ens kände och att stå här på hemmaplan och jobba till sig själv.” Nä, nu struntar vi i det här:” sade han för sig själv och gick ut till sin dotter som fortfarande räknade, om än med lite konstiga tal. ”Pappa, vad kommer efter tjugofjorton?” sade Ada med allvarlig röst och såg fundersam ut.