TEMA ÖVERFLÖD forts. på gårdagens puff

Jag tog en omväg runt kvarteret för att vara helt säker på att jag inte var förföljd innan jag med några snabba steg sprang in i min port och snabbt låste upp det tredubbla låset jag införskaffat dagen efter dådet.
Kvällen tillbringade jag surfandes på datorn efter gamla artiklar om händelsen och ännu en gång printade jag ut hennes foto. Annika Kallifades var en vacker kvinna, och i texten kunde jag läsa att hon pluggade till advokat, men var osäker på om hon skulle orka fortsätta efter händelsen.
Bland artiklarna låg även ett foto på hennes pojkvän som jag noga inpräntat i mitt minne ifall att jag skulle se honom. Han var av dörrväktarmodell och jag visste att han boxades. Visst, jag var proffs inom min sport, men...ändå, i fel ögonblick kunde mycket hända.

Jag googlade på hans namn och såg att de idag var gifta och att hon var en advokat med mycket gott renomme` som emellanåt åtog sig fall som inte gav någon inkomst.
Mannen var ägare av en stor kedja med casinon och hade med tiden blivit mycket förmögen. Utseendet var inte speciellt förändrat men han hade lagt sig till med en liten kalaskula och det mörka lockiga håret hade grånat vid tinningarna.

Plötsligt vaknade en liten djävul i mig och jag beslöt mig för att kolla in honom lite närmare, men lovade mig själv att vara försiktig.

Dagen efter mötte jag min coach som om igen tjatade på mig att jag måste synas mer i media. Suckande mötte jag hans inträngande blick och sade att jag inte orkade och att jag tyckte det var onödigt. Hans vanligtvis lugna humör hettade till och han kallade mig både det ena och andra innan han bad om ursäkt. ”Förlåt Ernesto det är mitt utländska temperament som vaknar till, naturligtvis bestämmer du själv över hur mycket du vill göra, men faktum kvarstår...du behöver fler sponsorer.” Han satte sig tungt ner och drog en hand genom sitt gråa nästan obefintliga hår.
Jag lade armarna i kors och satte bestämt hakan i vädret, sedan sade jag. ”Är vi klara? Kan jag gå nu? Jag har lite ärenden...” Min coach som förövrigt heter Lao tittade på mig en lång stund utan att säga något, sedan viftade han iväg mig med orden. ”Ja, ja stick iväg och roa dig! Men glöm inte matchen på lördag...den är viktig för din framtida karriär.”

När jag lämnade huset hojtade jag till mig en taxi som passerade och sade snabbt adressen till ett av stans stora casinon. Det var mitt på dagen, men de var ju igång dygnet runt. Frågan var om HAN var där. Jag småpratade med chauffören och var på toppenhumör.
När vi kom till adressen betalade jag för mig, och gav honom rikligt med dricks.
Jag kollade in min figur i en utav speglarna som satt utanpå huset i en lång rad, och såg en man i sina bästa år med muskler av stål och ständigt brunbränd hy av alla resor jag ständigt gjorde i världen. Mina tänder hade flera gånger hamnat på backen i mina fajter men min tandläkare hade fixat en fin fasad som var så snygg att jag aldrig någonsin skulle klaga.
Det mörka nästan svarta håret som var ett arv från min far låg bakåtslickat och inte en enda slinga låg fel. Egentligen hade jag väl ingenting att klaga på förutom mitt förbannade ben som krånglat sedan ett år tillbaka. Haltandet störde min perfektion och det var många gånger jag svor högt över delen som felade.

Jag klev in med spänstiga om än lätt haltande steg och möttes av öppen beundran av både de kvinnliga garderobiärerna och de hårt åtstramade vakterna som säkert kände igen mig från sporttidningarna.

En journalist hade enträget ringt cirka ett år efter överfallet och bett om en intervju efter att jag om igen vunnit en match. Jag tvekade i det längsta, men föll till slut till föga och lovade att träffas ute på ett cafe´. Det var en effektiv kille som nyss utexaminiserats från journalisthögskolan och han var hungrig på att veta. Jag kände mig nästan naken när han hade gått och undrade flera veckor efteråt om jag kanske sagt för mycket. Min coach ringde några dagar efteråt helt lyrisk över texten och bad mig omgående komma till hans kontor för att kolla in några nya sponsorkontrakt.

Jag log lite sådär lagom mycket åt personalen inne på stället och nickade kort mot vakterna som om vi kände varandra, sedan krängde jag av mig rocken jag införskaffat enbart i det här syftet och stoppade plånboken i innerfickan på kavajen som var lika ny den. Det kändes obekvämt och lite stelt mot mina vanliga blåjeans och tröjor, och jag saknade tyngden av min älskade skinnjacka som länge följt mitt liv.
Pengarna jag hade med mig var var resultatet av några tuffa matcher jag gått i utlandet noggrant tvättade på en bank vi hade lite känningar på, och nu skulle pengarna rulla!

Efter några minuter fick jag sällskap av en liten mörk sak som tindrade med ögonen och kuttrande tryckte sig intill mig. Jag sköt snabbt bort henne och såg en gillande min i de andra herrarnas ansikten.
”De är bara ute efter pengar!” anförtrodde en herre i 60-årsåldern mig. ”Lite pussar är allt du får, sedan kräver de mer pengar om de skall gå vidare.” Han tittade sig runt och viskade i mitt öra.”Jag vet ett ställe där du verkligen får valuta för pengarna” När en vakt gled förbi nästan ljudlöst reste mannen sig snabbt och fortsatte sitt spelande.

Efter att jag vunnit och även förlorat lite lämnade jag spelbordet med en nick mot min granne.
Lokalerna var mycket fräscha och jag började leka med tanken att själv öppna något liknande för vinstpengarna vi lyckats dölja för skattmasen. Jag pillade lite på spelmaskinerna men blev snabbt uttråkad och fortsatte min rekognosering av stället. Längst upp längs hela lokalen gick en smal gång där jag skymtade vakter som bar på något avlångt. Jag försökte att titta utan att synas, men fann snart att jag var iakttagen av ingen mindre än Mr Kallifades som fått äran att få sin frus efternamn när de gift sig.
Jag skrattade till och tänkte att hon nog var en riktig markatta den kvinnan, och jag kände mina nedre delar pirra till av längtan.
Han tittade en lång stund på mig, och jag försökte låtsas som om det regnade och fortsatte min tur genom casinot som hade mängder av spelapparater.

Plötsligt öppnades en stor svart dubbeldörr och ut genom den gled fru Kallifades med näsan högt i vädret.
Hon tittade sig omkring som om hon sökte någonting och stannade en kort stund med blicken när den var riktad mot mig. Visste hon vem jag var? Var det en fälla?
Lika plötsligt som hon kommit in försvann hon ut igen efter att ha ropat till sig en av de biffiga vakterna. Hon pratade upprört med honom och viftade energiskt med sina händer, sedan tittade hon uppåt mot sin man och gjorde några tecken i luften.