TEMA ta emot (forts. på gårdagens puff)

Nu var jag rädd! För uppenbarligen var något på gång, men vad?
Den första instinkten sade åt mig att rusa ut ur lokalerna fort som faan, men min hjärna bad mig sansa mig och försiktigt accelera mot utgången. Med svettiga händer och ett hjärta som bankade i vild panik närmade jag mig meter för meter den efterlängtade utgången där dessvärre ett gäng vakter stod på rad. Vad faan skulle jag hit och göra, varför kunde jag inte låta bli? I mina tankar slog jag på mig själv för min dumhet, och en rännil av svett som börjat vid nacken närmade sig min kalsongkant.

Den välpressade, trånga skjortan skulle behövts slitits ur byxorna för att jag lättare skulle kunna slåss, men jag vågade inte göra någonting av rädsla att kanske skrämma dem och orsaka att de använde sina vapen som jag med säkerhet visste fanns någonstans på deras kroppar. "Ingen vakt går vapenlös nuförtiden, aldrig" mumlade jag och försökte stoppa flämtandet som hotade att startas av stressen jag var utsatt för.

”Se där är du ju vackre man! Tänkte du smita eller?” Annika Kallifades stoppade mig med en hand på mitt bröst och log med hela ansiktet. Ernesto Georges eller hur? Oh jag älskar att titta på dina matcher...hur du slår dina motståndare sönder och samman. Eller hur pojkar?” Hon tittade sig runt i ringen som bildats runt mig och samtliga nickade och log mot mig. ”Du är min stora idol Ernesto.” sade en av de yngre förmågorna som stod bredvid mig. Jag bara älskar din attityd när du går in på arenan så totalt beslutsam att vinna.” Han kråmade sig lite och jag anade att han nog var vänd åt fel håll.

Med en rysning ökade jag avståndet mellan oss, men stötte då i fru Kallifades igen. Hon vände sitt ansikte mot mig och jag såg ett sådant djuriskt begär i hennes ögon att jag rös. Med hes röst befallde hon sina män att eskortera oss till ett bord och jag följde henne som en hund i koppel.
Vilken kvinna!

När vi satt oss ropade hon till sig en kypare och beställde in champagne. ”Det är inte varje dag jag träffar sådana här män.” sade hon och tog med sina händer som var prydda av blodröda långa välvårdade naglar runt mina biceps. ”Så mycket man!” hon stönade till och lade oblygt sin ena hand på mitt lår. ”Ursäkta, men...” jag försökte identifiera var mr Kallifades stod, men såg honom ingenstans. ”Är inte ni gift? Vad säger er man om det här?” Jag pekade på hennes hand som långsamt smekte sig uppåt mot mitt erigerade kön.
Hon fnyste och sade något på ett annat språk, sedan greppade hon glaset med den bubblande drycken och svepte den. ”Jag vill ha män inga fjantar.” sade hon och tittade ner i glaset samtidigt som hon kastade med sitt långa hår.
Hon drog med ena fingret runt dess kant, och ett högt gnisslande hördes. Jag lade min hand över hennes för att stoppa oljudet och hon stönade till igen.
”Se vad du gör med mig hemske man.” Fru Kallifades reste sig upp och tog min hand i sin sedan förde hon mig till ett rum som hon låste och drog ur nyckeln. Kalla kårar banade sig sin väg över ryggraden och jag kände att benen darrade av upphetsning.
”Kom! Kom till mig!” sade hon och backade leende mot sängen som stod mitt i rummet. Jag anade vagt att en utav dörrarna till rummet intill fortfarande var öppen, men det mesta av min fundersamhet hade flugit sin kos och jag ville bara belägra denna underbart sexiga kvinna och nå till höjder jag nog aldrig varit förr. ”Kom!” sade hon och lekte med sin smala tunga i mungipan.

Känslan när jag lade mig ner i den mjuka sängen var grym! Hon smekte mig över min ribbade mage och nafsade lekfullt i mina kalsonger. En kvinna helt i min smak tänkte jag och blundade när hon närmade sig min lem. Jag kunde känna hennes långa hår glida över min kropp och reagerade först inte alls när hon band fast mina händer i sängens huvudände och satte en ögonbindel på mig.

När hon drog sig ifrån försökte jag dra henne tillbaka med hjälp av mina ben och en kort stund hade jag henne nära igen.

Plötsligt drog hon sig bort och allt blev dödstyst tills ett högt, gällt kraxande fyllde rummet.
”Din jävla idiot, trodde du att du skulle komma undan? Trodde du verkligen att jag var så ovetande om din värld? Jag har bidat min tid för att ge igen...och nu är det paybacktime min käre."

Jag hörde henne dra ut en låda i byrån intill sängen och ta upp något, sedan var allt bara smärta.