TEMA Andnöd Forts. på berättelsen om Lena och djävulen.

Utan ett ord lade han upp Selma på sin axel och vinkade till Sanna att hon skulle följa med.


När de kom ut på yttertrappan nickade mannen till sina kollegor som om de hade ett hemligt samförstånd och fortsatte mot skogsbrynet bakom huset med sin börda.

Tveksamt ropade Sanna att det nog var tillräckligt långt ifrån nu, och att hon tänkte ta med Selma till sjukhuset. Hon såg förvånat den breda ryggtavlan försvinna framför sig och skyndade på stegen.

Djävulen lade ner Selma och slet förargat isär kläderna han tagit från en av brandmännen. Han klappade på ett djupt sår i sitt skinn där yxan som mannen burit hade slagits in för att skada, och på några sekunder syntes inte ens ett ärr. Den onde såg att Sanna närmade sig och tog snabbt plats i en annan kropp. Men först lyfte han upp huvudet på den avsvimmade Selma och stack in sin tunga i hennes mun. Hon smakade fruktigt och den svarta soten tyckte han var en god krydda.

Selma vaknade av att något sliskigt och illaluktande stoppats ner i hennes hals. Hon reste sig förskräckt upp och blev chockad över upptäckten att hon var i en skog. ”SANNA!” skrek hon så gott det gick med brandrök i lungorna. ”SANNA! HJÄLP!” Selma upptäckte systern innan hon såg henne och med förtvivlan i sin röst gick hon henne till mötes och frågade vad som hänt. Sanna kramade om sin syster och stod en lång stund med henne i sin famn innan hon pratade. ”Allvarligt talat har jag ingen aning varför han tog ut dig hit. Vi måste få dig till ett sjukhus. Hur mår du?”Selma höll sig för halsen och försökte ta djupa andetag, men skadan i bröstet hindrade luften från att strömma fritt. ”Jag får nästan ingen luft!” kved hon, men jag klarar säkert av att ta mig till bilen. Det gör mest ont!”

Djävulen stod lugnt och tittade på flickorna som sakta närmade sig honom. Han låtsades halta och gnydde lite. Med darrande lem såg den onde att de bekymrat närmade sig hans nya skepnad.

”Selma vi måste titta efter så att han eller hon inte är skadad. Den lät som om den var ledsen. ”Kom då lilla vän, får vi se på dig. Sådär ja, inte vara rädd. Lilla, lilla du.” Selma hostade till och spottade ut svart slem som hon fått upp. ”Bläh! Vad äckligt!” sade hon och höll upp händerna som för att lugna det lilla djuret de hittat.

Djävulen väntade in exakt rätt ögonblick. Han ville ha dem sida vid sida. När Sanna ställde sig på knä bredvid sin syster slog han till. En svart ring av styrka som en tjock kätting lades runt dem och på två sekunder förvandlades det lilla djuret till sin rätta skepnad. Mullrande av skratt och med de spetsiga tänderna blottade krossade han deras huvuden mot varandra och tog sedan för sig av deras kroppar.
När allt var över och han fått vad han ville kallade han på sin tjänare som slet upp deras magar och tog ut deras värdefulla livmoder som bådade om nytt liv.