TEMA se upp

I staden har människorna börjat vakna och upptäcker när de öppnar sina ögon att hela deras omgivning är fylld av vit härlig snö. De pulsar ut i den drygt meterdjupa vita massan och får för en kort sekund barndomsminnen i sitt huvud. De minns när de åkte snowracer nerför branta backar och byggde kullar för att göra det hela lite mer spännande, men inte nog med det. Som pricken över i:t vred de loss ratten för att istället styra med dragsnöret. En farlig lek som kunde ha slutat illa. Det gällde att se upp och hålla tungan rätt i mun. Många kommer även ihåg miniskidorna som de vallade med stearin så att de gick fort, fort nerför backen. Smärtan när de dråsade i backen efter att ha hoppat i det konstruerade guppet var obeskrivlig, men resulterade oftast inte i annat än ett blåmärke.


När bilen skall skottas fram svär en del ve och förbannelse medan vissa skrattar och helt enkelt struntar i bilen för att istället ta tunnelbanan till sitt jobb. Att bo i staden har sina fördelar.

Plötsligt hörs ett högt rop. ”Se upp! Stanna där! Du får gå runt!” En man klädd i färgglad jacka och byxor samt en tjock mössa vevar med händerna som är försedd med tjocka vantar. Han pekar uppåt och blåser i en visselpipa för att uppmärksamma sina män på taket att de får stoppa upp ett tag. ”Snön rasar ner om vi inte tar bort den.” säger mannen och hjälper en dam som har ett par tunna kängor på sig över snögloppet. ”Varsågod!” säger han och flirtar muntert med ena ögat när hon tackar för hjälpen.

Det är snart eftermiddag och staden har blivit tömd på sin snö. Gatorna börjar titta fram här och var, dränkta i salt för att inte bilarna skall halka. På trottoarerna har män effektivt skottat bort den vita härligheten, och det enda som visar att det är vinter är snöhögarna vid kajerna som ännu inte hunnit köras ner i vattnet.