TEMA Utvald

I samma ögonblick som förvandlingen fullbordats byttes hans ljusa röst ut till ett dovt morrande, och den muskulösa kroppen hade täckts av ett tjockt lager gråsvart päls. Han vände upp sin gråa nos som pryddes av ett antal sylvassa tänder mot den klart lysande fullmånen och ylade sorgset sin klagosång över olyckan att vara utvald.

Ett prasslande i en buske i närheten nådde hans extremt känsliga öron och han avslutade abrupt sin sång och lade sig tätt intill backen för att sedan smygande närma sig platsen.

Den lilla svarta kaninen anade aldrig vad som var på färde. Han hade hittat ett ställe som dignade av röda klöverblommor och ylandet från odjuret hade bara stoppat hans framfart bland godsakerna en liten stund för att sedan fortsätta. Den lilla ville så gärna ha det han såg framför sig och kunde inte låta bli att smacka i sig blomma efter blomma, och tappade koncentrationen som var så livsviktig.


På bara några sekunder hade kaninens liv ändats och hans själ förpassats till djurhimlen.
Med blodet rinnande i mungiporna och tungan ivrigt slickande sina tassar lade sig djuret till vila för att invänta gryningen då han om igen skulle återvända till sitt rätta element.

När mannen vaknade huttrande av kyla var han först förvirrad och visste inte var han befann sig, men när han reste sig upp och borstade av sig barr och grenar som fastnat på hans nakna kropp såg han den välkända siluetten av bostadsområdet och började långsamt ta sig tillbaka till sin lägenhet.

Mannen kände plötsligt att det smärtade under ena foten och vände upp fotsulan mot solljuset som nu flödade över honom. Ett långt djupt skärsår gick tvärs över fotvalvet och blod sipprade fram.
Med sin blick scannade han av omgivningen och hittade det magiska gröna bladet som han sökte och pressade det med ett lågt stönande över såret, för att sedan haltande fortsätta hemåt naken.