TEMA Något tufft

När jag lämnade över min lilla pojke som krampaktigt greppade tag i min jacka kände jag att mina tårar låg väldigt nära och lossade varsamt hans händer med orden. ”Lilla hjärtat, mamma kommer snart och hämtar dig. Idag skall du leka med Zabine och de andra barnen.” Han vände sitt tårfyllda ansikte mot mig och tittade på mig. ”Nä, hem!” sade han med bestämd röst och sparkade för att komma ned till golvet. Zabine ställde sig på knä och försökte lirka med sin lillebror genom att visa honom en av de otal av bilar som låg på golvet. ”Kom så leker vi.” Hampuz sträckte sig för att försöka nå till dörren som ledde till trappan ut och upprepade orden som ett mantra. ”Hem ,hem, hem.”


En av dagisfröknarna ställde sig på knä för att fånga hans uppmärksamhet, men han kilade snabbt som en vessla fram till mig och tryckte sin lilla varma kropp mot mina ben. ”Hem mamma!” sade han uppfodrande och tog min hand. ”Lilla älskade hjärtat, mamma skall åka till arbetsförmedlingen och då får inte du följa med. Stanna här och lek en stund så hämtar jag dig alldeles strax.” Jackan jag hade på mig var tjock och varm. Svetten började pärla i pannan av den inre stressen jag just gick igenom. Helst hade jag lyft upp den lille och tagit med honom ut genom dörren och väntat ytterligare ett år. Han var ju bara knappa två år. Fortfarande ny i vår värld och totalt beroende av vuxna. Han lirkade sig in i min famn och vände sig mot rummet för att spana in de andra från sin i hans ögon trygga och mycket säkra plats. ”Mamma leka?” sade han och tittade på mig med sina grå lillemanskloka ögon som omgärdades av långa mörka fransar. Mitt hjärta blev varmt av kärleken jag såg, och om igen förbannade jag det i min syn så underliga systemet i vår värld att kvinnor skulle gå och jobba istället för att vara hemma med sina barn. Tänk om jag ändå hade råd att gå emot alla regler och vara hemma några år till?

Dagisfröken tog mig tillbaka från mina drömmerier. ”Du kan gå nu. Jag fixar det här.” Hon lyfte upp min lilla älskling i famnen och han satte motsträvigt sina händer mot hennes bröst medan han skrek. ”Mamma!” Den andra kvinnan vinkade iväg mig, och efter en snabb puss på Zabines panna stängde jag dörren och gick nedför trappan till garderoben. Hampuz gråtande ekade i mitt huvud och mitt hjärta snördes ihop till knöts till en hård knycklig boll av sorg. Stegen ut till bilen var tunga och jag tänkte flera gånger vända om och hämta min älskade unge.

När jag startade bilen kändes det som om något saknades och jag vände mig om för att se tre tomma bilstolar.