TEMA Skattkarta,sabel,adel,vandel och snabel

Tack Ann för att du gav mig en strålande ide´om fortsättning på min novell om Eva och Ada som flydde till elefantfolket i Thailand.
Resume:
Efter att Eva blivit slagen av sin man, slår hon tillbaka och flyr fältet med sin lilla dotter. Efter ett tips från en gammal tidningsartikel tar de sig till Thailands djungel och flyttar in hos ett folk som knappt är känt av allmänheten. En vit elefant föds och Ada blir hennes skötare, eller mahout som det kallas. Endast kungen får äga sådana, men byn älskar lilla Nellie och bestämmer sig för att hålla henne kvar. Men ryktet om den vita elefanten börjar sakta blossa upp bland folket utanför. För att bli en riktig mahout måste man genomgå en ceremoni, och det är där vi kommer in.

Emina och Errol är turister, rika sådana som spelar rollspel i djungeln.

”Ha, ha du ser verkligen ut som en sjörövare.” Emina jobbade febrilt med att få alla spetsar åt rätt håll på den långa klänningen och avslutade det hela med att sätta på sig hatten som var stor, svart och identisk med Keira:s som hon hade haft i Pirates of Carribean. Eminas tanke var att hon skulle likna Keira så mycket som möjligt, och eftersom hennes far tillhörde högadeln så var det inga problem att låna kläderna av filmbolaget. Hennes karl som var av lite större modell än herr Depp hade fått låna en av de andra sjörövarnas utstyrsel istället och stod nu svettig med rött ansikte framför henne. ”Nåväl, jag har i alla fall en sabel ifall att det kommer några vilda djur.” Han tittade sig runt och kände om igen obehaget som en rysning längs ryggraden. Spindlarna som deras guide nyss visat på var av handstorlek och hade stora käftar som han absolut inte ville stifta närmare bekantskap med. ”Var är skattkartan?” sade Emina och gick fram till thailändarna som tjattrande pekade på något. ”white elephant, white elephant!” upprepade de om och om igen och lade sig på knä med huvudet tätt mot marken. Hon tittade mot stället de pekade, men såg inget annat än grön kompakt djungel. En nyfiken apa skrek till i ett träd för att varna sina vänner för fienden han såg, men samtidigt ville apan undersöka vad det var för underliga varelser som stod därnere, och hoppade försiktigt från träd till träd beredd att fly om något skulle tyda på fara.


Emina ryckte på axlarna och fortsatte sin påklädning. Värmen gjorde att en rinnil av svett etablerade sig i nacken och fortsatte till hennes länd där den förenade sig med boxertrosan. ”Puh! Det här kanske inte var ett så bra påhitt? Jag smälter snart bort. Rollspel är roligt, men det skall nog vara på hemmaplan.” Hon drog med armen över ansiktet där det mörka nyfärgade håret låg slickat mot pannan. Lockarna som Emina hade fixat till på morgonen innan de andra vaknade hade raknat av fukten i luften och hängde nu som två ledsna råttsvansar på varsin sida om hennes hjärtformade ansikte. De ljusblå ögonen var omgivna av massor av svart vattenbeständig mascara och kajal som dragits längs ögats nedre och övre ytterkant.”The treasuremap?” sade hon frågande och räckte fram sin handsbeklädda hand mot männen på backen. De skakade på huvudet och nickade mot djungeln innan de lade huvudet tätt mot backen igen.

”Vad är det med dem?” sade Errol och gick fram till Emina. ”De babblar något om en vit elefant, men det vet väl alla att det bara är kungen som får äga sådana. Tror du att det kan vara någon av kungens döttrar som är ute och rider?” Hon tittade hoppfullt in mot djungeln, men såg ingenting. ”Tänk att få träffa någon från kungadömet, vilken lycka!” Emina tindrade med ögonen mot sin man och log stort. ”Ja det vore något att köra ned i halsen på din far. På sistone har han bara klagat på dig.” Errol tänkte på svärfaderns ogillande min när Thailandresan kommit på tal.

Deras levnadssätt eller vandel som Eminas mamma helst kallade det var dyr och resorna runtom i världen hade resulterat i ett stort hål i deras ekonomi, men Eminas föräldrar var någorlunda välbärgade och de skämde gärna bort sin dotter trots att hon hade haft möjlighet att skaffa ett jobb för länge sedan. ”Har du kameran med dig?” sade hon och började gräva i Errols ryggsäck.”Filmkameran alltså?” Plötsligt hittade hon den och drog med ett triumfierande ”Yes!” upp den med ett ryck.

De thailändska männen steg upp från backen och borstade av sina byxor innan de gick fram till sina uppdragsgivare. ”No kamera!” sade den ena och satte upp handen för att dra till sig den. ”Not allowed!” Han pekade inåt djungeln och berättade på stapplig engelska att de sett en vit elefant med en ljushårig kvinna ridandes den. ”Ghost!” sade han och viftade bort henne från platsen. ”We must leave this place.”



Bara en bit därifrån stod Nellie och slog sin snabel fram och tillbaka av irritation över bananflugorna som kröp in i hennes öron. Den röda manteln hade halkat ned lite och den sovande flickans ljusblonda hår föll som ett vattenfall av guld över flanken på elefanten.