TEMA Strosa

Här kommer en kort resume´


Petra har flyttat från sin lilla ministad till Stockholm och fått ett nytt liv. Kvar lämnar hon sin stora kärlek Kase som är en mycket strulig kille som har svårt att välja om han skall ha henne eller någon annan. Kase har nu ringt och bett Petra att komma, och hon ilar honom till mötes ännu en gång.
 

På fredagen klev Petra upp klockan halv sex eftersom hon skulle packa ryggsäcken inför hemfärden. Bussen till T-centralen gick långsamt tyckte hon, och klockan tickade på alltför fort. Med ett nervöst kviller steg hon på tåget mot Hudiksvall. Kase hade när han ringt lovat att möta henne där, och hennes mage gjorde stora volter. Att äta var inte att tänka på. Hennes syster och kille skulle även de möta henne där borta för att sedan gå i sällskap med henne och Kase till Hudikmarknaden. Stad efter stad passerades i snabb takt, och snart passerade de  hennes lilla pyttestad. Kändes lite konstigt att inte stiga av, men samtidigt hade hon en stor förväntan och längtan i sig.


Hennes lillasyster och hennes pojkvän kom gåendes i snabb takt mot henne när hon klev av i Hudiksvall.

Den blå ryggsäcken som egentligen sett sina bästa dagar trädde Petra lite snabbt över axlarna innan hon tog ett hopp ut på perrongen.
” Hej, såg du Kase därinne?” sade Petra medan hon omfamnade dem båda.
”Nej, men han kommer säkert. Vi kan väl sätta oss på trappan utanför stationen och vänta lite. Hur gick resan förresten?” Lillasyster Maja tog sin pojkväns hand och de gick allihop i sakta mak till utsidan där de parkerade sig på en gammal halvtrasig bänk som stod vid trappan högst upp.

” Det var lite folk på tåget, och jag var nervös och hade mycket tankar i skallen så tiden gick fort, men …var är han? Nu blir jag orolig! Det var ju faktiskt hans förslag att vi skulle ses den här helgen och han ville träffas vid stationen.” Petra vände sig ömsom hit, ömsom dit medan hon pratade spejandes efter ett välbekant ansikte.
” Nej, nu får det vara nog. Vi har faktiskt väntat i över en timme. Han lär väl vara därinne?” Systern hoppade ner från bänken och började gå mot city ” Kom igen, skit i honom! Han har nog bara glömt att det var idag.”

De anlände snart till marknadsplatsen som var överfull av folk som vanligt. Nästan direkt stötte de på Kase som kramade om Petra, men verkade vara någon annanstans. ” Hej! Sade hon. ” Vart tog du vägen? Vi skulle ju ses nere vid station, eller har du glömt mig?” Hon hade inte långt till tårarna kände hon, både besviken och arg. Han stod och petade med ena skon i backen medan han harklade sig lite besvärat och sade ”Äh, du klarar dig så himla bra själv. Vi ses ju nu ellerhur?” Han drog sig undan när Petra försökte ta hans hand i sin, och hon stoppade istället ner handen i sin bakficka.
” Vad är det för fel?” Sade hon och tog hans ansikte mellan sina händer.” Vad vill du egentligen? Varför ville du att jag skulle komma om du ändå inte bryr dig?” Nu grät hon. Tårarna rann längs hennes kinder, och hur mycket hon än försökte kunde hon inte sluta. Något brast inom henne. Kase slet sig loss och gick iväg utan att svara. Han höll huvudet nerböjt och var snart utom synhåll.

” Lilla, lilla gumman” sade systern och höll om Petra. De stod så en lång stund tills snyftandet slutat, sedan torkade hon tårarna och bet ihop. ” Helskotta han skall få förstöra min dag. Jäkla knöl!!” Med bestämda steg gick hon i riktning mot den så kallade grillen ( ett samlingsställe som låg vid ån bestående av en grill och en massa stolar). När de anlände dit träffade de Kases kompis Äso:s tjej som sade att de skulle leta upp Kase. Petra följde snällt med, och snart hade de hittat honom.
” Faan Kase, skärp dig nu! Var snäll mot Petra. Hon har ju för faan åkt flera mil för att du ville träffa henne”. Hon ledde Petra fram till honom, och han lade sin arm runt henne och kramade om hennes axel med sin ena hand.

Petras syster började känna sig lite överflödig och viskade något i örat på sin pojkvän, sedan sade hon ” Nej, vi går vidare. Vi kan väl ses senare härnere?? Om ca 3 timmar? Är det okey?”Hon kastade sitt långa mörka hår bakåt när det ideligen ramlade ned i ansiktet.” Visst, jag vet inte vad vi skall göra, men, vi ses om 3 timmar” sade Petra, och log när hon kände att Kase letade upp hennes hand. Plötsligt kände hon att situationen faktiskt var enormt löjlig. Han var ju barnslig. Vad var det han höll på med egentligen?

De strosade sakta iväg mot marknaden hand i hand.

Hon stod nere vid boxningsringen som tillfälligt satts upp under de här dagarna när hon träffade Kjells lillebror. ” Hej! Hur mår du?” Sade hon och kramade om honom. ” Superbra! Inte visste jag att du var hemma. Tänk om Kjell vetat det. Då hade han nog kommit hit” Petra skrattade till och såg frågande ut. ” Jaha, Varför då? Lillbrorsan skrattade stort och tittade med stora ögon på Petra ” Men herregud det förstår du väl? Han gillar dig skitmycket, det har han gjort i många år. Han hade velat träffa dig. Blir nog skitsur när jag berättar att du är med den där.” Han pekade på Kase som kom fram mot dem med knuten näve.

” Ge faan i min brud! Petra kom vi går” Han tog hennes hand i ett fast grepp och drog iväg henne därifrån. Hon vinkade över axeln till Kjells brorsa och himlade lite med ögonen mot honom. Skrattande gick han åt det andra hållet.
Kase vände plötsligt Petra mot sig och sade” Jag tycker vi går hem. NU! "
Hon tvekade först, men beslöt sig sedan för att följa med. Systern skulle förstå vad som hänt, och åka hem med sin pojkvän. Dessutom kunde hon kanske få chansen att prata på tu man hand med honom. Om deras så kallade förhållande (hm, det var nog mer träffar) ”Okey! Hur tar vi oss dit?” Han nickade bort mot en röd raggarbil som stod en bit bort. ” Vi får skjuts av en polare till mig. Kom igen!”

När de stigit ur den gamla fallfärdiga häcken som hans polare hade gick de in i hans lägenhet, käkade lite och lade sig sedan i hans stora dubbelsäng. De pratade lite alldagligt om lite allt möjligt och Petra hämtade kraft till att ta upp den stora frågan. ” Du, Jag måste fråga en sak?” sade hon och reste sig till halvsittande läge. ” Mm, vad då? Sade han och reste sig upp han med. ”Varför kom du inte idag?” hon snurrade nervöst en hårtest mellan två av sina fingrar medan hon pratade, och försökte se in i hans ögon. ” Jag ville, men glömde sedan bort dig. Förlåt, det var inte meningen. När du sedan konfronterade mig skämdes jag och stack iväg." Han smekte hennes kind. ” Jag vet inte vad jag skall tro” sade hon och drog sig bort lite från honom.” Hur skall jag kunna lita på dig om du gör så här? Jag vill känna mig trygg med min kille. Jag älskar dig massor, men om du gör mig illa om och om igen dör det till slut. Det förstår du väl?”En smal rynka av irritation växte mellan ögonen på honom. ”Jag kan bara säga förlåt. Jag är inte van att tänka så här mycket på någon annan. Du finns i huvudet jämt , och jag har lite svårt att ta konfrontationer. Äh, nu blir det för mycket prat. Kom hit och lägg dig istället och mys. Jag älsker dej..det vet du ju, eller hur?”

Hon kröp in i hans famn och beslöt sig för att njuta av hans sällskap när hon hade chansen. Trots allt var hon väl inte heller guds bästa barn när det gällde förhållanden. I Stockholm träffade hon massor av killar även om Kase alltid fanns i hennes tankar. Men, de var ju båda två unga, och vad framtiden ville med deras förhållande kunde hon bara gissa. De låg och kramades en stund under tystnad, och snart sov han tungt medan hon låg och funderade.

På morgonsidan hade hon kommit fram till att hennes stora kärlek blivit blottad, och visat sig vara värdelös skit!