”AJ! Satan så hett det var!” Mannen som svor hade på sig en grå keps som nästan dolde ögonen, och en tjock skinnjacka som knarrade när han rörde sig. Brödet i hans hand var gyllengult. ”Gör dem inte svarta nu bara. Jag hatar det. Vi har bara två var, det är allt. ” Kvinnan som stod framför brasan med en grillpinne i vardera handen skrattade bittert och räckte honom den ena pinnen. ”Varsågod herrn, grilla själv då. Du som är så himla bra på det här.” Mannen greppade den och snurrade den runt, runt under tiden som han mumlade något. ”Sade du något?” Kvinnan reste sig omständigt upp och lutade sig mot honom under tiden som hon sneglade på sin korv. ”Nähä, inte det.” Den långa jackan som satts ihop provisoriskt med några säkerhetsnålar glipade lite i halsen och hon huttrade till. ”Den här vintern kommer att ta kål på mig. Sanna mina ord.” Kvinnan tryckte ned den jordgubbsfärgade stickade mössan lite mer, och rotade i sin bag efter något.
Efter en stunds sökande vände hon sig till mannen som nu satt och åt sin korv i godan ro. ”Fick du någon halsduk när vi var på frälsningsarme´n? Jag hade för mig att tanten plockade fram en ful jävla sak som jag pulade ned här, men nu hittar jag inget. Utan ett ord lyfte mannen upp sin ena fot där en trasig sko satt omvirad av en grällt färgad halsduk. ”Jag frös.” sade han och tryckte på sin andra korv på grillpinnen. ”Den var ju så jävla ful, och fast du är dum ibland så förtjänar du faktiskt något snyggare.” Under tiden som han pratade band han fast grillspettets bas i bilvraket de satt i, och gick till stället där en bagagelucka en gång suttit och grävde i en skitig kasse. ”Här har du. Den passar dig.” Genom luften kom en stickad sjal i rött och orange som nästan bländade kvinnan med sina färger. Hon fångade den med sina torgvanteklädda händer och svepte den snabbt runt sin hals. ”Tack!” sade hon och tittade med tårar i ögonen på sin något försupne man. ”Det var gulligt.” Hon harklade sig och torkade med baksidan av sin hand bort det blöta i ögonen.
Kvällen kom och deras kroppar som fortfarande var klädda flätades ihop, tätt, tätt intill. Hans andedräkt var fylld av sprit, snus och något annat sött. Hennes tunga smakade och lekte. De svartfärgade tänderna som skulle behövt en tandläkare log mot varandra och deras ögon var heta i blicken. ”Det är för kallt.” viskade han och pussade hennes nästipp. ”Okey. Då sover vi istället.” sade hon och drog ihop kapuschongen över huvudet.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
Ja du, man har det bra. Blev inte så hångelsugen :-)....
SvaraRaderaLite romantik mitt i det hela ;-). Bra fångat.
SvaraRaderaGillar jättemycket. En text om utanförskap helt utan schabloner.
SvaraRaderaSom Marmoria skrev: så bra när det görs utan schabloner. och det lyckades du med. Bra, bra.
SvaraRaderaBra, bra rakt och enkelt. Trots kylan och elendet strålar värme fram. Fint.
SvaraRaderaHåller med ovanstående! Rak text som berör mig.
SvaraRadera