TEMA Flit

Med ett brak for tavlan i golvet, och människorna kastade sig handlöst bakåt. Den stora fläkten i taket som var tänkt att lufta den dyrbara tavlan skakade till och stannade.


Det var dödstyst i galleriet för några sekunder, och Mattias som var den skyldige smet iväg genom folksamlingen. ”Jag ville ju bara känna efter hur ytan kändes.” mumlade han för sig själv och höll för öronen när larmet tjöt. Eftersom Mattias varit själv på galleriet kunde ingen tala om för den ursinnige mannen som ägde stället vem som var den skyldige. ”Hur såg han ut? Men snälla rara ni, är det så förbannat svårt att beskriva en persons utseende? Ni är väl inte blinda?” Den något korpulenta mannen drog sig i de få hårtestar som fanns kvar. ”Hur skall jag förklara det här för Mr Hoover? Oj, oj, oj vilken katastrof!” Ögonen glänste av tillbakahållna tårar.

Den ålderstigna tavlan lyftes försiktigt upp och sattes tillbaka på sin krok, och församlingen som stod runtom drog andan av förskräckelse. En bit av målningen hade rivits upp och ramen som alldeles nyss blivit renoverad för dyra pengar hade gått i två bitar. Små guldflagor låg på golvet där den fallit och i golvet syntes en liten grop som antagligen skapats när hörnet damp i backen.

Mattias smög ut genom bakdörren och drog en djup suck av lättnad när han såg att ingen förföljde honom. Skamset tittade han bakåt och såg folksamlingen. ”Jag gjorde det inte med flit. Tavlan måste ha suttit dåligt fast på sin krok.” Mattias pratade lågt med sig själv medan han gick mot busshållplatsen. ”Undrar vad det kostar att laga den?”

Busschauffören nickade mot honom och tittade på kortet han visade fram. ”Välkommen!” sade den mörkhyade mannen och log. Vilken uppståndelse det verkar vara där borta. Har du någon aning vad det beror på?” Mattias ruskade på huvudet. ”Ingen aning, jag kommer från motsatta hållet.” Ansiktet fylldes av rödfärg när lögnen kom över hans läppar, och blicken flackade.” Mattias flydde längst bak i bussen där han vände sig om för att studera galleriets gård som var fylld av bilar. ”Herregud, vad har jag gjort? Skall jag berätta att det var jag?” En kvinna som satt på sätet framför hyssjade honom. ”Kan du vara tyst, jag läser faktiskt en bok.”

Bussen startade och dörrarna slogs igen.

När de kommit några kvarter bort intalade sig Mattias att galleriet säkert hade en försäkring som skulle täcka kostnaden, och beslöt sig för att vara tyst.