30 mars 2010

TEMA Måttfullhet

”Femton minuter till, sedan stänger jag.” Anneli tittade på klockan nere i nedre hörnet på datorn. De små vita siffrorna bläddrade precis fram till tolv prick, och hon visste att texten som skrevs natten före måste gås igenom med lupp för att inte de andra skulle ha något att klanka på. Varje ord måste vara rätt stavat, och texten måste vara meningsfull och rolig att läsa.


Att vara författare var roligt, och ensamt. De långa nätterna vid datorn tröttade ut Anneli och hon började fler och fler gånger att surfa ut på nätet för att där bli fast i massor av timmar. Det ena gav det andra och nyfikenheten vad som gömde sig bakom nästa sida gjorde att Anneli blev fast som i ett skruvstäd. Det enda som rörde sig var hennes fingrar som i pekfingervals hoppade från bokstav till bokstav på tangentbordet. Så enkelt det var att skapa kontakt med människor på nätet. Du bara klickar in dig på deras sida och skriver några kommentarer, och vips känner man varandra utan ha yttrat ett enda ord till den andre. Klockan tickade iväg och snart hade ytterligare en halvtimme gått. Nu hade Anneli hittat en gammal skolkamrat på Facebook, och de chattade fram och tillbaka några minuter.

Samvetet gnagde i henne och hon klickade fram boken hon skrivit som hade massor av redigering kvar. Var det egentligen ide att sitta här dag ut och dag in? Skulle någon någonsin läsa den? Anneli hämtade en kexchoklad och skalade av det gulsvarta överdraget med folien och bet en stor tugga medan hon klickade ut sig från internet.

Snart var Anneli djupt inne i skrivandets värld och när alarmet på mobilen startade slog hon av datorn, satte på sig skorna och hämtade sina tre barn på skola och dagis.

1 kommentar:

  1. Bra! Igenkänning...:-) Men Anneli har koll på klockan i alla fall. Man får jobba med det:-)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...