”Femton minuter till, sedan stänger jag.” Anneli tittade på klockan nere i nedre hörnet på datorn. De små vita siffrorna bläddrade precis fram till tolv prick, och hon visste att texten som skrevs natten före måste gås igenom med lupp för att inte de andra skulle ha något att klanka på. Varje ord måste vara rätt stavat, och texten måste vara meningsfull och rolig att läsa.
Att vara författare var roligt, och ensamt. De långa nätterna vid datorn tröttade ut Anneli och hon började fler och fler gånger att surfa ut på nätet för att där bli fast i massor av timmar. Det ena gav det andra och nyfikenheten vad som gömde sig bakom nästa sida gjorde att Anneli blev fast som i ett skruvstäd. Det enda som rörde sig var hennes fingrar som i pekfingervals hoppade från bokstav till bokstav på tangentbordet. Så enkelt det var att skapa kontakt med människor på nätet. Du bara klickar in dig på deras sida och skriver några kommentarer, och vips känner man varandra utan ha yttrat ett enda ord till den andre. Klockan tickade iväg och snart hade ytterligare en halvtimme gått. Nu hade Anneli hittat en gammal skolkamrat på Facebook, och de chattade fram och tillbaka några minuter.
Samvetet gnagde i henne och hon klickade fram boken hon skrivit som hade massor av redigering kvar. Var det egentligen ide att sitta här dag ut och dag in? Skulle någon någonsin läsa den? Anneli hämtade en kexchoklad och skalade av det gulsvarta överdraget med folien och bet en stor tugga medan hon klickade ut sig från internet.
Snart var Anneli djupt inne i skrivandets värld och när alarmet på mobilen startade slog hon av datorn, satte på sig skorna och hämtade sina tre barn på skola och dagis.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
Bra! Igenkänning...:-) Men Anneli har koll på klockan i alla fall. Man får jobba med det:-)
SvaraRadera