TEMA Automatik

”Tre röda rosor tack!” Hans noterade att kvinnan bakom disken var utbytt mot en annan än förut och sträckte fram sin hand för att hälsa. ”Hejsan! Jag heter Hans och brukar handla av Berit som äger butiken. Är du ny här?” Kvinnan drog av sig sina tunna handskar och räckte fram handen med ett leende. ”Berit har sålt butiken till mig, så hädanefter är det mig du kommer att handla av. Anna heter jag. Bor du här i närheten?” Hans mötte hennes blick och kände något darra till i sitt inre. Vilken kvinna, och vilka ögon. ”Du kan kalla mig Hasse, mina vänner brukar göra det.” Anna rodnade och tittade ned i bordet som om hon var fullt sysselsatt med att rulla in rosorna i det blommiga papperet. Det långa mörka håret var uppsatt i en tofs och hon såg ut som en äldre Ronja med alla sina fräknar.


”Det blir en hundring jämnt.” Hon sträckte fram blommorna mot Hans och tittade honom om igen rakt in i ögonen. Vilken karl! Typiskt att han är upptagen. När han lade hundralappen i hennes hand nuddade deras händer varandra per automatik och Hans kände en elektrisk stöt fortplantas till hans hjärta. OJ! Vad hände? Anna släppte den som om hon bränt sig och rodnade nu ända upp till öronen. ”Tack Hasse, hoppas att du får en bra dag!” Hans funderade på om han skulle våga bjuda ut kvinnan men var helt säker på att hon var upptagen. En så vacker kvinna är inte fri. Hon har säkert både man och barn.

Med blommorna i ena handen och portföljen i den andra försökte han öppna dörren, och fick upp den till hälften, satte in foten för att med axeln försöka trycka upp dörren som var både tung och envis. Anna såg hans belägenhet och kom rusande. ”Förlåt, jag såg inte…”

När hon tagit ett ordentligt grepp med båda händerna i handtaget steg Hans ut och tittade en sista gång bakåt för att tacka innan han…ve och fasa. Den varma vårsolen hade förvisso smält bort snön, men istället hade det bildats en sjö av is som lägligt hade placerat sig vid utgången till blomsteraffären.

”Jääääävvvvllllllarrrr! ” Portföljen flög högt upp i luften och landade på taket till en blå bil som stod parkerad medan blombuketten hamnade på gatan och raskt blev överkörd av en stor långtradare som passerade. Efter bara några sekunder fanns det knappt några blommor mer. Platt som en pannkaka hade de blivit. Hans satt på rumpan och tittade på förödelsen, och kunde inte hålla sig för skratt trots smärtan. ”Hur gick det?” Anna stod på knä i issörjan utan att tänka på det och hennes händer vandrade över hans kropp. ”Har du ont någonstans? Skall jag ringa ambulans?” Hans tog hennes hand i sin och drog sig upp med ett stön. ”Attans! Min rumpa! Vilken smäll! Jag kommer inte att kunna sitta på mycket länge. Min portfölj!” Anna ledde honom in i butiken och satte honom i en stol. ”Sitt här så fixar jag den, blommorna till din fru är det tyvärr värre med, men du får nya av mig.”

Hans tittade på Anna när hon försökte nå portföljen på biltaket. Den korta kjolen hon bar visade nästan hela ändan när hon sträckte sig uppåt. Till slut plockade en man som passerade ned den och räckte portföljen till Anna med ett leende.

”Varsågod! Nu skall jag fixa nya blommor till dig. Ja nu får du ju något roligt att berätta för frugan när du kommer hem.” Anna nynnade samtidigt som hon med van hand snurrade ihop papperet. ”Jag bjuder på de där. Uppsök sjukhus om du inte blir bättre om några dagar. Lova mig det!” Haltande tog Hans sig de få stegen fram till disken. ”Tack Anna! Blommorna är till min systerdotter som fyller år idag. Det känns nästan som att hon är min dotter och min syster brukar skälla på mig för att jag skämmer bort henne. Någon fru har jag inte. Nä nu står jag och babblar. Tack för allt!”

Hans hörde plingandet från dörren en lång stund efter att han stängt dörren, och hade bilden av vackra Anna på näthinnan när han haltade in på tunnelbanestationen.

Kvinnan i blomsterbutiken stod länge kvar innanför dörren och grubblade på om hon skulle våga springa efter. När han inte syntes mer gick hon in i butiken och tittade sig själv i spegeln. ”Inbilla dig inget. Han är säkert upptagen, och om han inte är det vad säger att han har intresse av dig?”

Suckande tog Anna fram listan över beställda blombuketter och hämtade fram bägarna med de olika blommorna som behövdes. Med flinka fingrar satte hon ihop dem i vackra blandningar och lade sedan cellofan runt med ett tjockt siden band som utsmyckning.