11 april 2010

TEMA Anfall

Det här är ett utdrag ur min nya bok Livet, ingen enkel historia.
Resume:
Petra 20 år har flyttat till Stockholm och hamnar i en karusell av killar, nya vänner, andrahandslägenheter och jobb som snurrar allt fortare.
Hon har precis flyttat ihop med Ola som jobbar på samma jobb som henne, och blivit attraherad av honom. De dras sakta mot varandra utan att kunna stoppa skeendet.


Ola kom in genom dörren precis när hon lagt på luren. Han slängde av sig jackan på golvet innanför dörren, och stönade.
”Gud vad jag är hungrig! Finns det någon mat?” Han hoppade upp i barstolen vid köksbordet.
Petra blev rosenrasande.
”Tror du att det här är någon jävla restaurang? Fixa din egen mat vet ja! Eller?” Hon samlade ihop sig för att inte skrika hysteriskt. ”Eller be din flickvän komma hit och fixa käk.”

Plötsligt smärtar det till i hennes hjärta och hon viker sig stönande över köksbordet. Ola kastar sig upp och lägger en arm över hennes rygg.
”Hur är det? Var gör det ont?
Petra är oförmögen att svara eftersom någon lagt en tjock ogenomtränglig mur av smärta runt hennes hjärta, och hon kippar panikartat efter luft.
Ola vänder hennes ansikte mot sig och frågar om igen vad som felas. ”Herregud tjejen, du är ju likblek. Var har du ont?” Frågorna haglade och Petra hörde honom tala som i en burk långt ifrån. Orden ekade i hennes huvud och smärtan vägrade släppa sitt grepp. Plötsligt släppte det och Petra tog ett djupt andetag.
Hon insåg att det inte var ide att hemlighålla anfallen och berättade om de som varit. Ola tittade Petra djupt i ögonen och tog båda hennes händer i sina.
”Du måste gå till en doktor med det där. Lova det.” Hans händer sände små pirrningar i hennes och hon ville ha honom nära. När Ola släppte henne kändes det som om muren mellan dem snabbt byggdes upp, lika ogenomtränglig som förr. ”Lova mig?” sade han och pussade Petra på pannan innan han sträckte på sig och frågade om hon var hungrig. Ja på dig tänkte Petra sorgset och reste sig upp.

De åt en uppvärmd pizza som de hittade i frysen. Satt på varsin sida av bordet med tallriken mellan sig.
Så snart pizzan försvunnit ner i deras magar satte de sig framför teven under tystnad. Petra försökte lätta upp stämningen lite genom att berätta om gymbesöket hon gjort på dagen. Petra hade haft tanken att gå hem och stretcha efter passet, men det hade blivit lite dåligt med det. Hon kände musklerna strama och ömma.

För en gång skull stannade Ola hemma, och under kvällens gång kikade han då och då oroligt på Petra som satt i soffan och läste samtidigt som hon då och då kikade på teven.
Till slut kröp de ner i varsin säng efter en snabb kram.

3 kommentarer:

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...