TEMA Avfall

De två barnen vred och vände på allt de fann. ”Titta vad jag har hittat!” Erik kom springande över krönet och hade en vit elefant i sin famn. Evelina tog emot den tunga pjäsen och ställde ned den på backen med en smäll. Bitarna for åt alla håll och en liten skärva listade sig in i hennes ben. ”Aj! Se nu vad du ställt till med.” Hon vände sig argt till Erik som chockad tittade på förödelsen. ”Mamma kommer att bli galen! Det här är mina sista byxor. Vi skulle bara leta nyttiga saker. Har du glömt det?” Evelina tog tag i sin lillebrors ena öra och ruskade det som hon sett sin mamma göra. ”Du är så dum ibland. Man kan väl inte äta en porslinselefant?” Erik höll sig för örat som antagit en tomatröd ton och en ensam tår rann på hans kind. Den smala underläppen darrade. ”Jag tyckte att den var så fin, och ville ge den till mamma i present. Hon fyller ju år snart.” Han drog åt det smala läderskärpet i midjan eftersom byxorna riskerade att hasa ned. ”Det var länge sedan vi åt. Jag är hungrig!” Erik tittade på de vita skärvorna som låg utströdda över sakerna de plockat ihop. ”Tror du att det går att få bort det där?” Evelina drog ihop sin långa kjol som hade små hål här och var. ”Vi måste försöka. Förlåt mig. Jag blev så arg.” Hon försökte torka av sina smutsiga händer på förklädet, men den kletiga smeten var svår att dra bort. ”Vi borde tagit med oss handskarna. Det här är ju äckligt!” Erik satte sig på huk och hjälpte sin syster ta bort skärvorna. ”Soptippen döljer förvisso många fynd, men det är jobbigt att riva i allt skräp som täcker det. Men det värsta av allt är lukten. Den förföljer mig in i drömmarna.” Evelina rynkade på näsan och fnös. ”Kan vi inte gå hem nu? Snälla?” Erik tittade med bevekande ögon på sin syster. ”Först rensar vi upp här och letar upp en väska att lägga sakerna i.” Hon knöt det flera gånger avslitna och hopknutna snöret till kängorna och reste sig för att gå lite längre upp på berget för att kanske hitta en stor resväska, eller kanske till och med en ryggsäck att lägga sina fynd i. ”Jag kommer snart!” Hon lyfte försiktigt på gamla kläder och konservburkar som låg i enda röra.


Plötsligt rämnade marken och hon föll handlöst ned i hålet som bildats inuti soptippen.