TEMA En bluff forts. på gårdagens puff

”Sanna?” Han försökte resa sig upp, men drogs flämtande av smärta tillbaka till sängen av slangar som satt fast på bröstet. ”Vad har hänt?” Eriks röst var tjock och halsen sved. Läpparna var torra som fnöske och när Sanna satte sig på sängen såg hon att ena sidan av läppen var tjock och lätt blåaktig. ”Du har gått igenom en by-pass eftersom ditt hjärta gav upp. Läkarna säger att du hade en enorm tur som kom hit i tid. Ella och Eivor såg dig ramla ihop och ringde ambulansen.”
Hon lyfte upp den lilla bebisen som fortfarande var namnlös och lade honom bredvid Erik. ”Du skrämde mig rejält. Förlåt mig , jag har levt i en bubbla sedan jag kom hem från BB. Det känns som om jag är en bluff som mamma och jag har bara väntat på att någon skall komma och tala om det för mig. Jag kan ingenting om små bebisar förutom det lilla de lärde mig på sjukhuset.”

Erik lyfte sakta och mödosamt upp sin hand och lade den på hennes. ”Jag vill ju så gärna hjälpa dig. Du har inte ens låtit mig hålla i honom. Förresten tycker jag att du är världens bästa mamma, Lilleman mår ju hur bra som helst.”
Sanna lade sig bredvid dem hon älskade mest av allt. Tårarna rann i en strid ström över kinderna. Hulkande drog hon upp en servett ur fickan. ”Tttttiiiiitttttaaaa vvvvvaaaaadddd jjjjjaaaaggggg ggggggööörrr.” Den lilla bebisens tröja hade blivit våt av tårar och han protesterade med ett högt skrik.
Erik kände bandaget som täckte hans bröst och ryste till. ”Sanna, kan vi börja om tror du? Stryka ett streck över det som varit. Jag kommer hem om några veckor och blir sedan sjukskriven ett tag. Du kanske kan träffa en väninna om jag passar Lilleman? Få lite egentid borta från oss. Vad säger du?”
Sanna funderade en lång stund på hur hon skulle uttrycka sig och reste sig upp innan hon svarade med allvarlig snörvlande röst. ”Erik, jag funderade på om vi passar ihop, men saken var nog den att jag inte passar i mig själv just nu. Mammarollen som jag kämpat så länge för att få är svår att axla. Jag vill inte vara från er, ni är ju mitt allt!” Erik log och tryckte hennes hand. ”Så…vad skall han heta vårt lilla hjärtegryn?"