19 april 2010

TEMA Något rosa

Färgen rosa var för mig som barn inget alternativ. Den stod för pipiga, nuttiga småflickor som stod i ring runt fröken. Och var dessutom fruktansvärt dum att bära om man skulle klättra i träd eller leka kurragömma i skogen. Alla skulle se en och smutsen skulle hitta till mig på två sekunder.


Jag tyckte den var riktigt hiskligt ful, och min snälla mamma gav mig röda kläder istället.

Så fick jag som vuxen kvinna en liten ängel med ljusgrå ögon och guldlockigt hår i min famn. ”Inget rosa!” sade jag bestämt, men överröstes av det horribla av alla släktingar.

När flickan var två älskade hon rosa och prinsessa skulle hon bli. Dockorna kläddes i rosa tyllklänningar liksom hon själv, och naturligtvis var favorittidningen Barbie.

Min mamma skrattade när jag klagade, och till slut …kom jag på mig själv med att köpa ett par rosa tennisskor som jag faktiskt trivdes väldigt bra med.

Så nu när våren kommer går jag där i mina rosa skor och femåriga dottern kliver precis in i sin lila period.

4 kommentarer:

  1. Se där! Ingen blir för gammal för att kunna tänka om.
    "Nuttiga". Härligt ord. Vet inte om jag har hört det förr, men jag gillar det.

    SvaraRadera
  2. Rosa har på något konstigt sätt mycket mer belastning än ljus/bebisblått...konstigt egentligen.

    SvaraRadera
  3. Jag får bara köpa allt i rosa. Har haft samma tankar som dig där. Hon skulle ha neutrala färger och bilar. Det är bara rosa och gosdjur:)

    SvaraRadera
  4. Fint berättat, har haft samma tankar om rosa. Och rosa KAN faktiskt vara fint, lika fint som ljusblått :-).

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...