TEMA Möte i en hiss

Vi nickade avmätt till varandra, och tystnaden bredde ut sig i den lilla hissen. Jag stängde dörren och drog igen det tröga gallret för att sedan trycka på knappen till min våning.


I hans nacke såg jag en mörk virvel av hår och mina fingrar längtade efter att dra i det. Profilen var lite sned, och jag visste så väl att orsaken var boxningslektionerna som han trots sin läkares varningar fortsatte ta. Hans ansikte var stelt och jag såg hans öra där ligisterna på hans skola dragit loss en ring utan att öppna den. Ett v-format jack återstod av såret, och han hade tagit ett nytt hål intill det gamla för att sedan placera en tjock guldring i det. Jag hade alltid varit svag för den där lilla detaljen på honom, och han visste säkert att jag studerade den nu.

Hissen gick igång med ett gnisslande, och segade sig våning för våning till den kom till plan två. Den stela ryggtavlan kom i rörelse och jag såg hans grova händer dra isär grindarna. Jag kunde se dörren till lägenheten där min kropp spenderat flera år. Min ande hade varit hos en annan, och när jag insåg hur fel jag tänkt och gjort var det försent.

Plötsligt vände han sig om. ”Jag älskade dig.” De grå ögonen var dimmiga av sorg och den smala munnen hade neddragna mungipor som om gråten skulle komma när som helst. Tystnaden var kompakt och i mitt huvud gick jag igenom olika ord jag skulle säga, men hittade inte de rätta.

Med en uppgiven gest smällde han igen dörren till hissen och den fortsatte upp till nästa våning.

I lägenheten var det mörkt och kallt och jag kände mig underlig till mods. Att köpa en bostadsrätt i samma hus som sitt ex var en urbota dum ide som jag fått när vi separerade. Jag gillade grannarna och området. Nu hade värdet minskat radikalt och att sälja nu vore att begå ekonomisk självmord.

Så det var bara att bita i det sura äpplet och se min älskade före detta dag efter dag utan att få hans efterlängtade kärlek.