TEMA Vända om + Lova

Eftersom inte tiden fanns till skrivande igår, blir det dubbelpuff idag.


Färden på den lilla grusvägen var mycket vinglig och mamma Erika satte då och då händerna för ansiktet för att slippa se. ”Akta björken!” Hon skrattade till nervöst när dottern svängde ut mot mitten. Rolf hängde som ett snöre i pakethållaren och hans långa ben nästan trasslade in sig i varandra. Hans vita skjorta var inte längre vit, och de bara fötterna var fulla av små nästan osynliga sår efter stenarna som låg på vägen. Men han vägrade trots smärtan att släppa greppet om sin dotters cykel. Vanja hade tjatat länge om att få hjälp med att lära sig den svåra, men ändå så självklara konsten. Idag hade han utan vidare planering bestämt sig för att kolla hur duktig hon var på att hålla balansen, och hade blivit redigt överraskad!


”Vanja, sakta in lite och vänd om nu. Mamma blir orolig om vi försvinner ur hennes åsyn.”Rolf kände att det doftade svett om honom och rösten hackade när han sprang. ”Vänd om!”

Plötsligt svängde Vanja tvärt och ramlade nästan omkull. Rolf tappade greppet och for rätt ut i skogen. Med en svordom rullade han ned i full fart i diket och slog huvudet i en sten som låg längst ned.

Dottern cyklade iväg utan att märka vad som hände och ropade med glad röst till sin mamma som kom henne springande till mötes. ”Mamma! Mamma! Jag kan cykla!” Hon bromsade försiktigt in som pappan lärt henne och tittade bakåt för att prata med honom. Förvånat såg Vanja att det var tomt, och att pappa Rolf kom haltande långt där borta.

Erika satte sig snabbt på huk och lade händerna runt sin dotters kinder. ”Min duktiga, duktiga flicka.” sedan sprang hon mot sin man.

När Erika nådde fram såg hon att Rolf blödde från ena kinden. ”Hur gick det? Gjorde du dig illa?” Han tog sig över ena armen och log. ”Ingen fara. Såg du? Den där lilla kommer att bli en stor trafikfara här i byn. Erika lade huvudet mot hans axel och skrattade. ”Jo du, det vill jag lova.”

De gick hand i hand fram till sin dotter.