Ja älsker däj ja Kapitel 5

Det var sista helgen hemma så det var stor avskedsfest på G.


På fredagsmorgonen hjälpte hon sin mamma i ladugården för att sedan åka med niobussen till stan. När deklarationen var inlämnad gick stegen vidare till tågstationen. Där inne satt det grönklädda militärer både i sofforna, fönsternischerna och på golvet som nästan allihop vände sig om när Anitha kom in genom den gamla dubbeldörren. Blygt noterade hon att det var en söt mörk kille som tittade till lite extra och rodnade när han log. Efter att ha köpt Stockholmsbiljetterna med svetten rinnande under armarna av nervositet gick Anitha till busstationen igen, och for hem.

Telefonen gick varm hela kvällen när alla vänner ringde. Kicki var olyckligt kär igen och ville prata om det, men Anitha var uppe i varv och kunde knappt tänka, än mindre diskutera killbekymmer. Kan inte människan lägga på någon gång tänkte hon gång på gång under samtalet. Det var väl ett jäkla ältande. Efter ett tag sade de hejdå till varandra, och väninnan önskade henne en trevlig resa. ”Vi ses väl inte på ett tag, men du får ta det lite lugnt där borta med grabbarna!” En liten taxvalp som föräldrarna köpt på dagen sprang omkring i huset och pinkade lite här och där. Han tog bort lite av nervositeten inför resan.

Lördagen blev ett enda stort BLÄH!

Pappa Lennart kom in i hennes rum på morgonen och talade om att de måste ta in ett lass hö. ”Vi måste försöka få in det innan regnet kommer. Det är ju jättebra att du är hemma och hjälper till.” Hela familjen for iväg och slet som djur för att hinna få in alltihop innan det blev mörkt. Svettiga och täckta av hö åkte de på flaket efter traktorn som pappan körde. Musklerna värkte och hårda valkar hade bildats av det hårda arbetet. ”Längtar du?” Systern skrek från andra sidan flaket. ”Ja naturligtvis, men det är på två vis!” ropade Anitha tillbaka. När de svängde in på grusvägen till huset hoppade hon av i farten och skyndade sig in och startade upp elden för att få varmvatten. Tänk om Kase kommer? Tanken poppade upp utan att hon hann värja sig. Jag vill träffa honom för att berätta att jag flyttar. Se hans min. Hjärtat sved till och ljudet av hans hesa röst ekade i henne som i en resonanslåda. ”Ja älsker däj ja ” var de fyra magiska orden Anitha ofta fick höra när de träffades och hans sinne var dimmigt av alkohol. Någon enstaka gång sade Kase dem dagen efter, och hennes hjärta brann troget i en stilla kärleksfull låga. Varför tråna efter någon som inte vill ha mig? Å andra sidan kanske jag inte längtat så om det varit lätt att få honom. Hon skrattade lågt för sig själv.

Hennes tankar avbröts av att föräldrarna kom in och ville ha kvällsfika. När de satt vid bordet tog Anitha sats och ställde frågan som hon förväntade att få ett nekande svar på. ”Kan jag låna bilen ikväll? Ja, för ni skall väl bli hämtade? Pappan och mamman tittade på varandra. ”Ja det är klart att du får låna den, men kör försiktigt. Vi skall till Gävle med Siv och Kurt.” Jublande hoppade Anitha upp från bordet och skyndade sig in i sitt rum. ”Tack så hemskt mycket!” Ropade hon över axeln, och fortsatte packa ned sina kläder till resan. Vad skönt att kunna ta sig hem inatt, och att slippa stressa till bussen ikväll.

Anitha hjälpte sin syster med ladugårdsbestyren och tog sedan ett kokhett skönt bad för att varva ned. Hon kikade i lådan med kläder under sängen efter något roligt att ta på sig på festen. ”Den här får duga.” Plagget var ett secondhandfynd som köpts billigt och sytts om. Anitha sminkade sig med lite mascara och en ljusblå ögonskugga, innan hon gick upp till sin syster som tittade på teve.

När den gamla moraklockan nere i köket startade sin dova uppräkning studsade Anitha upp som en gummiboll, satte på sig jackan och sina vita lovikkavantar med tanken att starta bilen för att värma upp den. Men den var DÖD! Hon vred desperat på nyckeln flera gånger. ”Förbannade, helvetes biljävel!” fräste Anitha mellan sammanbitna tänder. ”Vad i helvete är det för fel?” Det osade i luften av alla svärdomar hon kunde och ögonen var svarta av ilska. Lillasystern kom ut och försökte starta den, men inte ett liv hördes. Anitha kavlade urförbannad upp ärmarna och dök ned i motorn. Pillade lite här och pillade lite där, men den var tvärdöd! Ena armen på jackan hade halkat ned och färgats svart av olja.

Efter några hårda sparkar på bilens framdäck stegade hon arg som ett bi in i huset och ringde efter en taxi som rullade in på gårdsplanen efter cirka tio minuter. Anitha lyckades komma till Söderhamn i tid för att möta sina vänner, men var på mycket dåligt humör när de träffades. Efter bara en liten stund mötte hon en söt kille som hette John, och när de umgåtts en halv kväll pussades de. Vilken kille! Han är ju underbar! Anitha studerade hans profil. Den raka näsan slutade vid mustaschen som bestod av några få fjun och knappt syntes. Ögonen var som två blåa oceaner och omringades av långa, långa mörka fransar. Han höll henne hårt om midjan när de dansade tryckare, och verkade inte vilja släppa greppet när låten var slut. Plötsligt mindes Anitha var hon hade träffat honom förut. Det var med en av tjejerna i lottakåren från Bollnäs. Hon och John var ett par. Anitha backade förskräckt undan. ”Nu vet jag var vi träffats! Du är tillsammans med Åsa va? Eller…är det slut mellan er?” Hon drog på orden rädd att höra sanningen, men ändå nyfiken. Anitha ville inte förstöra mellan sin kurskamrat och hennes pojkvän. John tittade förläget i golvet. ”Vi är fortfarande ihop, men det är struligt just nu. Jag vet inte om jag är kär i henne längre.” Han lade armarna runt Anithas hals ”Jag gillar dig! Mycket till och med.” John lade sin panna mot hennes. Anitha drog sig ur hans famn med en djup suck. ”Jag vill inte involvera mig i dig när du redan har tjej. Det är ju värdelöst! Dessutom är Åsa min kompis. Hör av dig när du är singel. OM du nu blir det.” Hon lämnade John som såg mycket ledsen ut. Killarna på discot nästan slogs om att dansa med Anitha och snart stod hon på dansgolvet igen. Hur kunde jag glömma var jag träffat honom? Vad elak jag känner mig. Hon skymtade John i vimlet då och då, men ingen av dem tog kontakt.

Utanför discot träffade hon en gammal flirt som ville prata, men Anitha vände tvärt på klacken och sprang in i John och hans bror som skrattande erbjöd skjuts hem. ”Du ser ut att behöva lite hjälp att komma ifrån, eller har jag fel?” John log mot henne, tog Anithas hand och höll den hårt tills de kommit till bilen. ”Varsågod min sköna.”

Hemma hos Anitha fortsatte de att prata under tiden som de blev bjudna på macka och te av mamman som nyfiket satte sig med ungdomarna. När de bytt adresser och telefonnummer satte sig killarna i bilen för att fara hemåt. John lutade sig ut genom fönstret och stal till sig en puss innan de med en kort tutsignal for iväg. Suckande borstade Anitha sina tänder och sade god natt till sin mamma innan hon gick in i sitt rum och kurade ned sig i sängen med katterna. Sista dagen hemma. Sorgligt nu när jag lärt känna Bollnäsborna. Hon somnade med ljummande fötter.

På söndagen steg Anitha inte upp förrän klockan på sängbordet visade åtta. Efter en enkel frukost packade hon det sista. I huvudet gick Anitha om och om igen igenom vad hon hade lagt ner i väskorna. Har jag missat något? Dagboken är med, kläder i massor, hårtork, smink, pengar och p-piller. Anitha kollade sina minnesanteckningar igen och jämförde med innehållet i väskorna. Jo då, allt verkar finnas där. Efter att ha kramat om sina katter, sin mamma, och lillasyster blev hon skjutsad till tåget av sin pappa. Innan de sade adjö kramade han om Anitha hårt, och önskade henne lycka till. ”Ha det bra nu gumman, och ring så fort du kommit fram.” Hon kånkade upp väskorna på tåget, och krånglade sig sedan fram till sin plats. Vilken tur att jag varit förutseende och köpt sittplats, det är ju tvärfullt! Tidningarna som låg överst i väskan plockades fram och snart satt Anitha djupt nedsjunken i sätet. Städerna passerade i fönstret och emellanåt stannade tåget med ett gnisslande och fler människor klev på.

När tåget cirka två timmar senare anlände till Stockholm var hon trött och svettig eftersom det varit så varmt och trångt. Den sista biten hade Anitha stått upp eftersom hon överlämnat sin sittplats. Tanten hade gått på i Gävle och stått vinglande i gången mellan sätena. ”Varsågod! Sitt här. Jag är ung och kan stå.” Anitha reste sig och gick till sin resväska som stod vid bagageplatsen. Den gråhåriga stappliga kvinnan lade ihop sina käppar och satte sig tacksamt ned. ”Tack det var vänligt av dig! Jag hann inte köpa någon platsbiljett och hade hoppats att tåget inte skulle vara så fullt. ”

En timme senare såg Anitha den välbekanta Karlbergsmuren och kände förväntan och nyfikenhet breda ut sig. Efter att hon letat sig ned till tunnelbanan och tagit reda på åt vilket håll som var det rätta åkte Anitha till Mörby för att där ta sig upp med hjälp av rulltrappan. Väskorna var både stora och otympliga. ”Det dräller ju inte precis av gentlemän som vill hjälpa till.” muttrade hon för sig själv och tackade en gammal man som ojade sig över hennes packning och hjälpte till med de tröga hissdörrarna. Därinne stank det av urin och något odefinierbart. Underbart, en allmän pissoar! Anitha drog en lång djup suck av obehag och höll andan hela vägen upp. När dörren öppnades andades hon ut och greppade packningen för att fortsätta till busshållplatsen. Vänta nu! Vad var det för nummer på bussen till Enebyberg? Där var den! Hon pinnade på och satte sig med ett flåsande på mittplatserna. Nära utgången. Det är bra. Då blir det enkelt att ta sig av. När Anitha med svetten lackande kommit fram till huset hon skulle bo i och plingade på öppnade hyresvärden dörren, och hjälpte henne in i rummet med packningen. Armarna kändes alldeles för långa, och de värkte efter allt bärande ”Ni kvinnor har alltid mycket packning. Jag har aldrig förstått hur ni tänker. Det är väl bara att packa ned lite underkläder, några par byxor och ett antal tröjor?” Mannen skrattade lågt och hasade iväg på sina tofflor. Med ena handen på dörrhandtaget vände han sig om.”Packa upp nu så får du lite fika sedan.”
Anitha plockade omsorgsfullt upp plaggen hon hade i väskan och satte dem på klädhängarna i garderoben. Hårtorken fick ligga på nattduksbordet tillsammans med plånbok och dagbok. När allt var på plats svepte hon en handduk runt sig och gick till badrummet som låg alldeles bredvid. Med ett njutningsfullt stön klev Anitha in i duschen, men skjutsade locket till avloppet åt sidan med sin fot och klev ned i hålet. ”Aj! Vad i…?” Skummet från schampot rann in i ögonen och gjorde så att det sved till ordentligt när hon försökte se vad som hänt. Med tårna kände Anitha över golvet och kände hålet. Foten sved och värkte. Haltande med badlakanet runt sin nakna våta kropp gick hon genom hallen och hörde mannen och sonen prata framför teven som var igång. Anitha gick in i sitt nya rum och satte på sig en flanellpyjamas, sedan gick hon ut i köket och tog upp breven från sina femton brevvänner. Därefter skrev hon brev efter brev.
Plötsligt kom Paavo ut till henne och såg arg ut. ”Jag vill inte att du använder duschen eller spisen. Sådant får du sköta på jobbet eller badet i Täby.” Han kliade sig i det gråa skägget och spände ögonen i henne.” Mat kan du väl äta på ditt jobb, eller på restaurangerna vid centrum?” Anitha fick ont i magen av nervositet. Jag måste hitta ett nytt boende, och det omgående. Det ligger en underlig aura av nervositet runt honom. Han verkar konstig på något sätt, och jag gillar inte riktigt blicken. Hans händer vred sig runt varandra, om och om igen. Till slut blev hon nervös av ljudet som alstrades av hud som drogs mot annan hud. Mannen trampade på stället och verkade inte kunna stå still. Ansiktet var förvridet i en stel grimas. ”Ja, god natt då. Hoppas du kommer att sova gott!” Han stängde dörren och hon hörde de hasande stegen gå mot det andra sovrummet. Ett hög kurrande ljud ekade i köket från hennes mage, och hon kände sig plötsligt hungrig. Nä jag går och lägger mig. Måste ju vara pigg imorgon.

Klockan vid sängen lyste med ilsket röda siffror på 7.00 när hon slocknade.