TEMA Utesluta

När mannen med kepsen gått ut från Minnas butik för sjätte gången samma dag kom Andreas skrattande fram till henne. ”Vad i all världen är det med honom? Jag kan erkänna att jag följde hans förehavanden att tag, men inte blev klokare på det.” Minna ställde sig på tå och sträckte sig uppåt så långt hon kunde. ”Vad gör han därinne? Tror du att han är en snattare?” Hon lade handen mot skrivbordet för att försöka nå ytterligare en bit uppåt, men det var tji.


På våningen ovanför dem gick Bosse som den mystiske främlingen hette in i en av bokhyllegångarna och satte sig på huk. Han plockade ut en bok från nedersta raden och låtsades läsa den. Bosse hörde kvinnan och mannens röster där nere och förstod att han måste göra något åt situationen, men skulle han våga? Boken i handen (som han förövrigt höll upp och ned) handlade om förlossningar, och när Bosse bläddrade lite förstrött i den möttes han av fotografier där allt visades. Illamående slog Bosse ihop den och tryckte in den på sin plats.

”Kan inte du spionera lite? Jag vill bara kolla så att han inte stjäl något.” Minna hade kallat på deras nya praktikant, en gänglig tjej på sexton vårar med rastaflätor och en mycket färggrann klänning som nådde till vaderna. ”Spotta ut tuggummit! Det ser illa ut när en expedit står som en kossa och idisslar. Se så iväg nu!”

Den lilla tjejen gick med käcka snabba steg uppför trappan och låtsades städa bland böckerna medan hon studerade mannen. Den mörka kepsen var djupt neddragen över pannan och praktikanten kunde bara se den markerade maskulina hakan och den korta mörka stubben som täckte den. Hans händer gick från bok till bok som om han letade någonting, och hon beslöt sig för att fråga om han behövde hjälp. ”Ursäkta, letar du något eller? Ja, jag bara undrar.” Bosse ryckte till och kände sig trängd. ”Nä, nä,nä…” Han förbannade sin stamning och tog sats igen. ”Nä, jag kikar lite.”

Efter en liten stund kände sig den lilla tjejen dum. Det var ju uppenbart att hon bevakade honom, och det såg väl varenda människa i butiken. Med snabba steg sprang praktikanten ned till Minna och talade om vad hon sett. Alltså ingenting. ”Han är nog bara här för att kika lite, precis som han säger.”

Precis när hon avslutat meningen dök Bosse upp bakom henne. ”Hej!” Han vände sig till Minna och log. ”Du känner inte mig, men jag skulle gärna vilja lära känna dig. Ja, om du vill? Och är fri? Gud vad konstigt det här blev. Förlåt…” Bosse vände sig om för att gå därifrån. Minna skrattade och kände sig lite pirrig i magen. ”Du, jag är fri, och vill gärna träffa dig. Är det därför du kommit in så många gånger? Han tittade henne i ögonen och skrattade förläget med röda kinder. ”Jag tog sats flera gånger, men vågade inte fråga dig förrän nu.” Andreas lockades fram av deras röster och berättade för Bosse om deras funderingar. ”Vi hade precis uteslutit att du var här för att stjäla ifrån oss när du kom fram. Andreas heter jag.”

Dagen efter gick Minna och Bosse på sin första dejt som resulterade i flera.