Ja älsker däj ja kapitel 8

På tisdagen ringer de från SL i Stockholm och vill ha med henne på kurs så att hon skulle bli konduktör. ”Nja, det är inte aktuellt längre.” Anitha ritar på ett kvitto som ligger på bordet. ”Lönen ligger på cirka sextusen i månaden” Mannen tystnar en stund.”Det är bra betalt.” lägger han till. Faaan, vad allt krånglade till sig tänker hon och drar i en test av håret. ”Nåväl, tänk på saken och återkom så snart du kan.” Mannen lägger på utan att vänta på svar. ”Han skulle behöva gå en charmkurs.” säger Anitha högt och ler.

När hon ringer hem och berättar för sina föräldrar vad som har hänt berättar de att lillasysterns extremt stora akvarium som stått i hennes rum har spruckit och läckt vatten på golvet. ”Jag förstår inte att hon kan ha sådan dålig koll. Det värsta är att hela väggen kanske måste bytas. Vi har ingen aning om det runnit ned vatten där med. Typiskt att hon bor på övervåningen. Det kommer att bli en mycket dyr historia det här och jag vet inte om försäkringarna täcker.” Äntligen gjorde mamman en paus i pratandet och Anitha talade om att hon jobbade så mycket att det inte fanns tid att fara hem till dem. ”Jag jobbar mycket helger för det är då man tjänar bra. På vardagarna är det nästan hälften.” Anitha undrar för sig själv om hennes ovilja att åka hem lyser igenom, men känner att hon inte alls har någon lust att åka det där urtråkiga tåget för att sedan få lappsjuka av tråkighet. ”Vi saknar dig. Kan du inte ta ledigt en helg bara?” Anitha avslutar samtalet utan att svara på frågan.

Torsdagen började med att Anitha talade om för sin chef att hon fått erbjudande om ett annat jobb. ”Allvarligt talat. Om du tar det jobbet stryper jag dig! Vi är supernöjda med dig, och vill ha dig kvar här. Du är ju jätteduktig!” Anitha blir glad och kontrar snabbt med orden. ”Kan jag få högre lön då? Om ni nu tycker att jag är så duktig så måste det väl vara värt någonting?” Chefen vrider olustigt på sig som en mask på en krok, och leendet blir lite ansträngt. ”Nja, det är inte så lätt. Det går inte riktigt till så. Vi har vissa regler som vi måste gå efter, men om några månader kanske?” Han lägger sin ena hand på Anithas axel och ler. ”Fasiken, du är en tuff förhandlare. Jag skall prata med min chef för vi gillar dig som sagt var. Jag lovar att göra vad jag kan.”
Lite senare pratar Anitha med Erik som står i charken. Han verkar ju jätterar, men hon är lite blyg och vågar inte säga så mycket. Det blir lite enstavigt. Erik ser bra ut, och har mycket vackra ögon med nästan kolsvarta långa ögonfransar runt sig. Han kikar under lugg på henne och flirtar vilt. ”Du får inte sluta.” Han torkar en bytta som han diskat och ler igen. ”Jag måste gå nu, men vi ses snart.”

Plötsligt hör Anitha att Eivor kommer in i butiken. Hon har med sig sin katt som är en kopia av Jesper som blivit kvar hemma hos föräldrarna. Saknaden är stor, och hon smeker den över huvudet. Erik kommer springande och kelar också med den. I Anithas huvud blixtrar tanken det skulle vara underbart att bli smekt av de fingrarna. Leende fortsätter hon att gulla med katten som kurrande trycker sig mot dem. ”Han gillar dig.” Erik lägger sin hand nära, nära hennes och de grova händerna rör sig taktfast till kurrandet. ”Jag har två katter hemma.” Erik gnuggar örat på katten och busar lite med honom. Anitha känner något tjockt i halsen och saknar Jesper och Sotiz som bor kvar hos föräldrarna. ”Jag har också två, men de är kvar därhemma.”
Den svarta katten tycker att han får för lite uppmärksamhet och lägger sig på rygg med alla benen i vädret, sedan jamar han högt. ”Eivor kommer tillbaka och lyfter in sin katt i buren för att sedan lämna butiken.

På lunchrasten berättar de andra tjejerna att Erik super mycket på helgerna och att han är en riktig flirtkuse som raggar runt rätt mycket. De tittar lite menande på Anitha och frågar om hon är intresserad av honom. Rodnade erkänner Anitha att hon tycker att han är söt, men att hon precis lämnat en liknande kille hemma i Hälsingland som krossat hennes hjärta om och om igen. ”Akta dig för Erik, han är duktig på att krossa flickors hjärtan.” säger Mia och berättar att hon bor tillsammans med honom, men bara som kompis. ”Han är supergo på alla sätt, men obotlig tjejtjusare och otrogen så fort han kan.” fortsätter hon och reser sig upp för att gå. Anitha tackar dem för informationen och går ut till kassan. På väg ut stöter hon på Erik och får ännu ett blixtrande leende som får henne att rodna. ”Hej du!” säger han och lägger sin hand på Anithas axel. ”Allt väl?” Hon tittar honom in i de blågröna ögonen som glittrar av bus och undrar om han hört vad som sagts i lunchrummet. Hur kunde jag vara så oförsiktig tänker Anitha och ler tillbaka. ”Mmm, det är lugnt. Du jag måste ut till kassan. Vi syns senare.” Hon rusar ut till sin plats.

Mary som jobbar i kassan är en riktig satmara och för dagen blir Anitha hennes byte. Bråket eskalerar och de tjafsar om det mesta. När Mary till slut skäller ut henne inför en kund får Anitha nog och säger ifrån. ”Nu får du ge dig Mary. Skärp dig! Bråka inte om allting. Hur skall jag veta allt? Jag har bara jobbat ett litet tag.” Gråten ligger bakom ögonlocken och hotar att börja falla när som helst. Anitha har lärt sig att respektera äldre, men kvinnan som skrek åt henne var otrevlig och orden hon sade var förolämpande.” Jag går på fikarast nu.” Anitha stängde igen sin kassa med en smäll. Kunderna som samlats i kön vid Marys kassa försökte att inte stirra, men hörde mycket väl att den gamla kvinnan hackade på den yngre. Till slut fick en äldre man nog, och röt åt Mary att hon skulle skärpa sig och ge tösabiten en chans. ”Jag har känt dig länge, men trodde nog du var trevligare än så här.” Mannen tittade nedlåtande på henne. Med käppen slog han lätt på kassadisken och bad Mary ta betalt istället för att tjafsa.

”Du lär dig att tampas med Mary när du jobbat här ett tag.” säger chefen tröstande när Anitha flyr ut i lunchrummet. Personalen stöttar henne och säger att Mary alltid varit en satmara. ”Som tur är går hon snart i pension.” En av kvinnorna skrattar. ”Mary kan vara riktigt go ibland, jag lovar.” skrattet stannade av när Mary kom in i rummet. Höknäsan och det silvergråa håret förstärkte synen av henne som häxa, och ofrivilligt skrattade Anitha till för att tystas av en kall blick. Resten av dagen blev lugn och Mary skärpte sig.

På natten låg Anitha och grubblade över livet och längtade tills flytten skulle vara klar.

När lördagen kom jobbade hon tills klockan halv fem, sedan gick Anitha till sin nya värd Monika. Den här gången var det Kenneth som öppnade. Tommy dök upp en stund senare. Det var uppenbart att det var för Anithas skull han kommit. De pratade om allt möjligt tills Monika dök upp flera timmar senare. När de skrivit kontrakt åkte hon tillbaks till sitt så kallade hem och fixade till sig inför nattens bravader.
Men Ingen Mia ringde. Vad har hänt? Bussen tog Anitha till city och hon väntade vid drottninggatan där de skulle ses, men förgäves, ingen Mia kom.
Två timmar senare gav Anitha upp, och frågade ett par tjejer efter ett bra ställe. ”Fellini skall vara bra.” sade de med en mun och pekade vilken riktning hon skulle ta. Anitha gick in på stället som visar sig vara ett rätt bra disco. Med en drink i näven satt hon och tittade på folket som passerade förbi.
Plötsligt böjer sig en något dragen kille fram till bordet och presenterar sig. ”Hej! Jag heter Danne, och det här är Peter. Får vi sitta här?” När han pratar hörs det att han fått några öl för mycket i sig, men de verkar harmlösa så hon makar lite på stolen för att göra plats. ”Varsågod! Anitha heter jag. Nyinflyttad.” När de dansat några gånger bestämmer sig killarna för att lämna stället.

”Är du ensam här? Eller väntar du på någon?” Killen i baren böjer sig nyfiket över servetten som hon tecknar på. ”Schysst bild. Är du konstnär?” Han drar av sig det vita förklät och hojtar till sig en av de yngre förmågorna i baren. ”Jag tar paus en liten stund. Hojta om det blir för mycket.” Killen hoppar över baren efter att ha dunkat den andre hårt i ryggen. ”Jag heter Hassan. Är det okej om jag sätter mig här?” Anitha räcker fram sin smala valkade han och presenterar sig. ”Jag heter Anitha och är nyinflyttad. Fint ställe det här.” Hassan kisar med sina nästan svarta ögon och drar med handen över det mörka håret som är genomvått av gele. ”Mm en dag skall jag äga ett sådant här disco.” Han flyttar sig successivt närmare och tar med sina händer på Anithas kropp. ”Du kanske vill jobba där? Du skulle passa bakom baren med ditt snygga anlete.” Hassan lägger handen på hennes lår och rösten sänks några oktaver. ”Har du någon kille då?” Hon flyttar hans hand med sin och skjuter bort stolen en bit ifrån honom. ”En puss då? Snälla?” Hassan plutar med munnen och greppar tag i Anithas ansikte. ” Släpp mig!” Hon tryckte honom bestämt ifrån sig och flydde till en annan del av lokalen där hon snart fann nya vänner.
Det här var ju kul! Grabbarna är som flugor runt en sockerbit!” tänkte Anitha när hon på ömmande fötter letade sig mot Odenplan för att därifrån ta nattbussen hem.

Två fulla killar som stoppar henne berättar att de också skall dit. De är från Umeå och hittar ungefär lika bra som Anitha. Plötsligt ser de bussen komma emot dem på gatan och rusar vilt skrikande ut i gatan för att stoppa den. Busschauffören muttrar missbelåtet, och skäller lite på ungdomarna innan han stänger dörrarna och far vidare. Puh! Så skönt att få åka hem. Jag är dödstrött, men jag får inte somna nu tänker hon och sätter sig i bussen som är fylld av skränande, livligt tjattrande ungdomar.
Plötsligt saknar Anitha discot där hemma där alla känner alla och tar hand om varandra. Hon sneglar försiktig på den som sitter bredvid och flyttar sig närmare fönstret. Killen är mörkhyad och har tjocka fylliga läppar som är mörkt blålila. Håret är svart som ebenholts och krulligt. Hans händer har naglar som är nedbitna till huden och fingrarna är som prinskorvar. Anitha sitter blixtstilla och är livrädd att han skall tilltala henne.
Hon minns mammans ord när de talades vid sist. ”Försök att låta bli att prata med folk överallt. Du är så blåögd gumman att de kan lura dig till vad som helst. Håll dig för dig själv på nattbussen, eller försök ta kontakt med någon tjej som skall åt samma håll. Jag är så orolig jämt. Man läser ju i tidningarna om vad som händer där borta.” Anitha kände att ögonlocken började falla ihop, och hon ryckte till. Killen bredvid tittade på henne och lade leende handen på hennes. ”Okey?” De vita tänderna accentuerade vackert till hans mörka hy. ”Okey!” Anitha tryckte sig ännu tätare mot det iskalla fönstret.

Efter några timmar, och några byten var hon äntligen hemma, och sprang med snabba steg till huset för att skynda sig in till sitt rum. I hallen kändes en stark doft av sprit. En harkling från vardagsrummet hördes och med bultande hjärta skyndade sig Anitha in på toaletten för att tvätta av sig sminket, och sedan ned i sin säng.