Och så erkände arbetsförmedlingen...

Idag har jag tillbringat förmiddagen hos Arbetsförmedlingen i Hallunda.
Kön var lång och jag hann kika igenom datan efter jobb, och hittade några som jag eventuellt skall söka.
När jag kliver in och räcker fram handen ler arbetsförmedlaren och säger välkommen, sedan knappar han in mina data på sin maskin och säger med medlidsam röst. "Tyvärr så sitter du i en knivig sits. Att vara så gammal som du och dessutom ha tre småbarn i bagaget gör att arbetsgivarna backar."
Äntligen fick jag vatten på min kvarn! Jag har själv sagt de orden flera månader och har märkt att arbetsgivarna inte ens svarar på mina ansökningar. Har jag tur kommer ett mejl där de tackar för intresset och önskar lycka till.
Ha, lycka till? Med vad då om jag får fråga? Om jag inte får komma in på arbetsmarknaden för att jag har tre barn och är fyrtiofem, hur skall det bli då jag travar upp ytterligare i ålder?
Jag skippar hela systemet och tänker gå en ettårig kurs i att skriva manus istället, och förhoppningsvis finns det en stor potential i en avdankad mamma för det.