4 juni 2010

TEMA Panik



”Men…ing…ing…ingen skrivpuff? Varför?” Jag klickar in mig på gårdagens tema och hittar ännu en som undrande skrivit några rader och kreativt hittat på ett eget tema. Några sekunder funderar jag på att följa hans exempel och följa temat, men…nja…jag vill ju ha Ann Ljungbergs teman. ”Äh, jag surfar runt och kollar lite på facebook och min hemsida istället. Det kanske finns några Traderaauktioner som är intressanta?” Jag tar mig enkelt från den ena till den andra sidan med några enkla tryck här och där. Ropar in en snygg klänning på Tradera och betalar den på studs med Handelsbankens eminenta internetservice. Vad gjorde jag innan cybervärlden gjorde entre i mitt liv? Allting är så mycket enklare idag.
Efter att jag surfat runt på nätet en stund går jag in på min facebooksida och ser att Ann har kommunikationsproblem från sin båt. Glatt klickar jag på skrivpuff för att se att inget har hänt. Magen drar ihop sig och i hjärnan snurrar orden Vad gör jag nu då? Jag vill ju skriva… Visst jag har ju min bok som behöver skrivas, men jag vill ha ett tema så att jag kan skriva en helt ny novell. En kort liten sak som jag sedan kan läsa in på youtube och dela med mig av. Jag kanske skulle lägga mig och vila? Det eviga gungandet i hjärnan tar på krafterna och en stunds sömn kanske skulle göra det bättre? Eller? Nä just ja, jag skall inte ligga för då blir det sämre. Hm…
På eftermiddagen känner jag något som liknar panik. Mållöst går jag runt, runt i huset och ser timmarna tickar fram. Snart skall ungarna hämtas, då är det kört! Attans för internet. Hoppas, hoppas att det finns något tema nu. I pekfingervals tar jag mig in på sidan och ser att det fortfarande är tomt. Suckande med slokande axlar klickar jag in mig i min pågående bok och skriver några rader. Ute skiner solen och jag vet att rabatten behöver grävas upp och potatis planteras, men hela mitt dagliga schema har ställts på ända när jag inte fått skriva skrivpuffen på morgonen, och hjärnan vill inte riktigt komma igång.
Till slut stänger jag av datan och går ut i trädgården för att gräva upp landet, och inser att det finns ändå ingenting så skönt som kroppsligt arbete.

3 kommentarer:

  1. En tolkning av temat som jag också funderade över. Är man en vanemänniska så är man :-)
    Välskrivet.

    SvaraRadera
  2. Hehe :) Just nu har jag mycket att hinna med, men det finns perioder när, trots att jag kanske är ganska ny på detta och inte bekant med Ann Ljungberg, verkligen har blivit beroende av Skrivpuff. Det är en underbar vana, hälsa Ann det :). Du beskriver det så väl :)

    SvaraRadera
  3. Det är det värsta, att man blir beroende. Tur att man (= du) kan uttrycka sitt beroende så väl.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...