TEMA Etikett

”Nej, nej…gaffeln lägger du där och kniven på andra sidan.” Agata tar besticken i handen och ändrar. ”Sådär skall det se ut. Mycket bättre…och rätt!” Hon vänder sig till Eva som med nedslagen blick står jämte henne på en av stolarna. ”Men…mamma…Olle…” Stammande försöker flickan få fram att det finns en orsak till den felaktiga placeringen på bordet, men mormodern lyfter bestämt ned henne från stolen och ropar ut i köket till sin dotter. ”Emma, du måste lära barnen vad det är för etiketter som gäller i livet. Det skall börjas i tid.”
Eva tittar på sin mormor och tårarna är inte långt borta. ”Men lyssna på mig då!” Hon stampar med foten i golvet och knyter händerna.” Vi måste lägga kniven sådär för att inte Olle skall ta den. Knivar är vassa och han kan skära sig om han får tag i den.” Stora blanka tårar trillar nedför hennes rundade kinder och snörvlande drar hon med baksidan av handen över den lilla uppåtsträvande näsan. Flickans flätade hår har prytts av små blommor här och där som är på väg att vissna, och med ådriga händer plockar mormodern ur dem medan hon tar sin lilla dotterdotter under hakan. ”Lilla gumman, det hade jag ingen aning om. På min tid värnade man inte om barn så mycket som det görs numera. Vi barn fanns, men skulle inte synas. Förlåt stumpan. Kom får jag en kram.”

Eva kramar om sin mormor jättehårt och vänder sitt ansikte mot henne och frågar med sin klara barnaröst. ”Men om de inte ville se er, varför skaffade de barn då? Jag menar…” Hon tittade på sin mamma som stod och lagade mat i köket. ”Mamma säger att vi är det finaste som finns och vill alltid ha oss nära sig, till och med när hon sover. Fast där ljög jag nog lite.” Eva lirkar sig ur mormoderns famn och går in till mamman. ”Jag vill sova med mamma och pappa för där kan inga drakar äta upp mig, eller någon elak gubbe jaga mig. Är det mat snart? Jag är döhungrig.”

Mormodern lägger besticken på fel sätt igen och hör sin mors anklagande röst inom sig att det är helt fel, men ignorerar leende den och går ut till sitt barn och barnbarn. ”Jag önskar att jag fått vara barn nu. Allt är så mycket enklare.” Hon sätter sig på stolen i köket och tittar ut genom fönstret medan minnena strömmar in. ”Så mycket enklare…”