TEMA Signal

”Är den inte ball då? Kolla in tjejen Tula, hon är ju urhäftig.” Han såg ut som en ung pojke i sitt rufsiga hår och de väl lappade jeansen. ”Snälla? Tänk att höra den här sången varje dag, eller…nja…i alla fall när någon kommer och hälsar på.” Pecka höll den vita tingesten tätt intill sig och log med snedvridet huvud mot Tula som kände sig gammal.
Hon lade handen på hans och gjorde sitt bästa för att inte låta som en fördömande mamma. ”Pecka, vi skulle bli galna efter en vecka med den där. Kan vi inte köpa en vanlig hederlig dörrklocka? Den här till exempel.” Tula lyfte upp en läckert svart modell som var ungefär lika stor som en snusdosa och lät ”Pling-plong!” när man tryckte på knappen. Pecka fnös och fortsatte hålla paketet tätt intill sitt bröst. ”Äh, den är ju urful. Kom igen nu släpp lite på tantmössan…snälla?” Hon kände en begynnande migrän och beslöt sig för att göra som Pecka ville. Ibland kunde åldersskillnaden mellan dem innebära problem, och här var ett typexempel. Tula ryckte på axlarna och sade suckande ja, men önskade av hela sitt hjärta att han skulle låta bli att köpa den.

Samma kväll satt dörrklockan på plats och den gamla hade förpassats med ett välriktat kast i papperskorgen av en jublande Pecka. ”Vill du mysa lite? Jag kan tända en eld om du vill? Har vi några popcorn hemma? Jag kan springa ned till…” Tulas röst var iskall när hon stoppade honom med ett ilsket. ”Nej! Jag vill inte. Jag måste lägga mig.” Bultandet i huvudet hade eskalerat allt eftersom kvällen gick och nu sköt blixtrande heta pilar genom hjärnans syncentrum. Omgivningen blev suddigare och suddigare och illamåendet kom i vågor. Pecka skyndade sig fram till henne och lade beskyddande armen runt Tula medan han öppnade sovrumsdörren. ”Stackars lilla älsklingen, kom så skall jag bädda ned dig. Vill du ha en tablett?” Pecka drog ned de svarta rullgardinerna medan han pratade. Tula viftade avvärjande med händerna. ”Nej, låt mig bara få sova.”

Efter en snabb puss och en smekning över Tulas kind skyndade sig Pecka ut ur rummet för att snabbt hämta mobilen. ”Tja, Pecka här. Vad gör du ikväll?” Han lyssnade uppmärksamt på den som talade och avslutade samtalet med ett. ”Okej, då syns vi snart. Kul!”

Efter att han kollat om Tula sov stängde han försiktigt sovrumsdörren och gick in i köket för att poppa popcorn och plocka fram öl från kylskåpet. Pecka drog av sig den tjocka stickade tröjan och ersatte den med en vit t-shirt med texten ÖL BYGGDE DENNA VACKRA KROPP.

En stund senare genljöd lägenheten av hög musik ”I singin in the rain, i singin in the rain…” Den raspiga rösten som sjöng var inte alls lika bra som originalet och orden hon sjöng var inte alltid de rätta. Engelska blandades vilt med tyska och franska. Glatt leende öppnade Pecka dörren på vid gavel för sin vän Olle som asgarvade när han märkte vem som sjöng. ”För i helvete Pecka. Du kan väl inte mena allvar? En sådan signal existerar väl inte? Har du mixat ihop den själv?” Grabbarna kramades lite tafatt och Olle stegade in i vardagsrummet under tiden han pratade. ”Vad säger Tula?”
Pecka berättade vad som hänt på dagen och pekade sedan på sovrumsdörren och lade fingret för munnen. ”Hyssj, hon sover, men faan att jag kryper till kojs en lördagkväll klockan sju. Jag vet inte Olle om det var någon bra ide att jag och Tula flyttade ihop. Vi bråkar mest tycker jag. Så jävla boring.”
Olle skruvade lite olustigt på sig och visste inte riktigt vad han skulle säga. Han och Pecka hade varit kompisar i urminnes tider och delat det mesta. När Tula dök upp i vännens liv hade Olle och de andra vännerna gjort allt för att stoppa förhållandet, men Pecka hade envist fortsatt trots både åldersskillnaden och sättet att leva. ”Vi sade ju det. Både jag och Nicke, och framförallt Nilla som du ju borde lyssna på mest av alla. Hon är ju faktiskt ditt ex.” Pecka fick något drömmande i blicken när han hörde namnet, och hjärtat slog lite extra fort. ”Nilla ja, hon är inte lite galen den tjejen. Hörde du att hon drar iväg till Neapel och vandrar leden i sommar, ensam?” Olle tittade medlidsamt på honom och frågade om han fortfarande älskade Nilla. ”Ja faan, självklart! Hon kommer alltid att ha en plats härinne.” Pecka lade handen på sitt bröst. Rösten bröts lite och det blev tyst en liten stund. ”Äh, skit i brudarna. Var är bärsen?”

Skrattande satte de igång tevespelet och var snart djupt inne i det.