TEMA Tjejigt

Emma hade haft en tuff vinter, och mamma Katrin frågade om och om igen om de inte skulle flytta. ”Du vet att jag gör vad som helst för dig? Ellerhur?” Hon tog sin dotter under hakan och smekte den mjuka tårfyllda kinden. ”Vi kan lämna det här stället. Tre kan ibland vara en för mycket. Amanda och Paulina är tjejer, och det är så typiskt tjejigt det de gör.” Hon ställde sig på knä framför dottern och tittade in i de mörkbruna sjöarna av tillit. ”Älskade unge, jag blir sjuk av att se dig så här ledsen. Jag skall prata med barnens föräldrar, och kanske, kanske vi kan få det att vända.”


Katrins mage var fylld av fjärilar, men hon hade så stark tilltro på det hon gjorde att det överbyggde all rädsla. Tveksamt, men ändå bestämt tryckte Katrin på signalknappen och smekte dotterns hand som hon höll i ett hårt grepp. ”Det ordnar sig skall du se. Anfall är bästa försvar brukar morfar säga.”

När de konfronterat tjejerna och deras föräldrar en efter en skedde en klar förbättring på skolan, och Emma fick vara med i deras gäng.

Efter några veckor plingade Paulina en dag på deras dörr och ville leka med Emma. Glatt skuttade flickorna iväg hand i hand medan Katrin leende såg på.

Månad lades på månad och det började bli dags för skola igen. De tre flickorna lekte varje dag och hade blivit bästisar.

Vintern kom med tjocka vita, kalla täcken och gnistrande flingor som lekte i luften. Läxläsandet tog allt större del av flickornas fritid och deras vänskap upprätthölls av långa kvällssamtal som handlade om just ingenting. Dagtid satt de fnittrande jämte varandra, och på rasterna flätade de varandras hår eller bara gick omkring på stan.

Vårens första fåglar flög över skolan och sjöarnas is sprack långsamt upp. Små krokusar hälsade på solen, och sälgens knoppar öppnade sig för att släppa ut sina små katter.

Emma, Amanda och Paulina vandrade iväg hand i hand till badhuset medan Katrin leende såg på. Oh vad hon älskade att se sin dotter glad igen. Kylan hade äntligen släppt sitt grepp om den lilla staden, och människorna öppnade upp sina jackor och tog av sig vantarna när solens strålar värmde.