Med i bagaget hade vi flera säckar täckbark att lägga på mina stackars blommor, och en jättebalja att använda i duschkabinen så att barnen skulle kunna bada. Gud vad jag saknar mitt gamla älskade badkar ibland. Eller rättare sagt varje gång jag tränger in mig i duschkabinen och sätter mig ned på golvet för att få liiiiite badkänsla.
Nåväl, badbaljan var egentligen ett tråg att blanda murbruk i, men jag såg framför mig hur vansinnigt smart det var som badkar och greppade den innan Peter ens hunnit fatta vad som hände. Jag hade ingen aning hur den skulle få plats i vår välfyllda bil, men tänkte för mig själv att det löser sig.
När all bark kommit på plats i bilens bagageutrymme tillsammans med vagnen och de andra inköpen var det FULLT. Oåterkalleligt fullt… Resolut greppade jag mitt fynd och tryckte in den framför mig i framsätet. Jag lirkade in mina knän och fötter i baljan, och saken var klar. ”Okej, då åker vi.” Peter tittade med skratt i blicken på min uppenbarelse och satte sig i bilen. ”Är det säkert att det fungerar? Är det inte trångt?”
Jag rörde mina ben några millimeter och sade sedan skrattande. ”Du får inte krocka, för jag sitter som i ett skruvstäd. Peter lovade att köra försiktigt och resan hem gick fort, men stadigt.
Väl hemma märkte vi att Lilleman somnat och lät samtliga dörrar stå öppna innan vi krängde på oss arbetsshortsen och började pula med trädgården.
Poolen vi införskaffat till ungarna blåstes upp medan barnen sprang till grannen och for på grillfest med henne. Snopet satt jag där med en pool fylld av iskallt vatten. Tänk vad tiden går fort…ungarna är fem och sju år redan. Snart är de finniga, kaxiga ungdomar som på sin höjd kommer hem en gång om dagen. Det gäller att ta tillvara tiden med dem och njuta av små barnaarmar runt halsen.
Jag fyllde våra land med bark och störde både spindlar och skalbaggar som tog till flykten. Myror kilade upp på mina armar och visade sitt missnöje. Men det blev ursnyggt!
Lilleman vaknade från sin siesta och var hungrig på välling. Efter ombyte av svettiga kläder och lite vätska var det full fart igen. Han sprang mellan mamma i landet och pappa som gjöt stolpar för fulla muggar. Kläderna åkte i vanlig ordning av lika fort som på, och snart var han naken.
Plötsligt kom syskonen hem, och lugnet på skomakarbacken byttes ut mot stoj och skrattande busiga barn som badade trots att solen gömt sig bakom molnen och vindar fyllda av is från Antarktis banade sin väg över gräsmattan. Till slut fick jag avbryta mitt krypande i landet och hugga tag i minstingen som var nästan blå om läpparna. Den lilla kroppen var iskall, och efter att hunden dragit honom genom häcken och över landet på mage var pojken svart från topp till tå. Som ett litet snöre åkte han efter den lilla hunden som bestämt sig för att trotsa sin lille husse som kaxigt trätt på honom ett koppel för att promenera en sväng.
Den nyinköpta stora baljan gick precis på millimetern in i duschkabinen, och det dröjde inte länge innan luften inne i badrummet fylldes av skratt och rollspel a la Hampuz. När jag ville ta honom därifrån blev det gråt och tandagnisslan innan lillen fann sig i sitt öde och kurade ihop sig i min famn.
En halvtimme senare sov han sött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.