TEMA Snål

Det var dags för höhässjning på Västergården och storbonden Tore samlade ihop folk och fä som han och frun Tilda kände för att med deras hjälp få upp höet så fort som möjligt.


Barnen fick en varsin kratta i sin hand och hjälpte till så gott de kunde. Det var bara lilla treåriga Amanda som inte fick vara med. Gammelfarmor satt i sandlådan med sitt lilla barnbarnsbarn och lekte hela dagarna, mycket nöjd med att ha passerat godtagbar ålder för att springa på täkterna.

När mobilen ringde tryckte hon med darrande händer in svarsikonen och svarade med knarrig röst. ”Agda.” I andra änden fanns Tore som ville vara lite förutseende och slippa lägga alltför stora pengar på maten för sina gäster. ”Kan mormor skicka upp Josef med några kannor vatten? Han kan ta flakmoppen så får det plats. Vi är tolv stycken vuxna och fem barn.” Agda tittade ut genom fönstret och såg täkten som var fylld av arbetande människor. ”Skall jag skicka med bullar också? Men det är ju snart dags för mat så det är synd att förstöra aptiten.” Tore skakade vilt på huvudet. ”Nej, nej, nej bara vatten. Om de dricker tillräckligt mycket är de inte så hungriga när vi skall äta.” Han skrattade lågt. Agda satte sig ned på köksstolen och masserade sina ömmande vader. ”Akta så ingen hör dig! Du kommer att få rykte om dig att vara snål när du säger så där.”

Stefan hade legat och vilat på andra sidan av höbalen som Tore satt vid och hörde alltihop.

När Josef kom körande uppför kullen med skvalpande mjölkkannor fyllda av källfriskt vatten rusade Stefan upp till sina släktingar och ropade så högt att alla hörde. ”Hörni Tore har beställt upp snålvatten till oss. Han vill att vi dricker oss mätta.”

En halvtimme senare var det dags för mat, och en lång radda av svettiga, hungriga människor gick ned till Västergården. När matpausen var slut tisslade och tasslade de sinsemellan och lade därefter av sig högafflar och krattor på gården för att sedan gå hemåt.

Tore som såg alltihop rusade efter och skrek. ”Men hässjningen är inte slut än. Halva täkten är ju bara gjord.” Han slog ut med armarna och såg förtvivlad ut. Grannen Pettersson vände sig om och skrattade rått. ”Hörru Tore, halv mat ger halv arbetsinsats. Vatten fyller inte hungriga magar, och jag tycker att det var simpelt gjort av dig. Vi tar inget betalt och kräver inget i gengäld, men du vill ändå inte lägga pengar på redig mat. Så gör man inte. Nu får du själv fixa din skörd. Lycka till!”