Kapitel 22 i boken Ja älsker däj ja

Morgonen därpå väcks hon av en telefonsignal och skyndar sig upp för att svara. ”Anitha.” Rösten är hes och lite yrvaken. En titt runt i köket visar att allt står som hon lämnade det inatt.
Täcket Anitha svept om sig trillar ned om och om igen av sin egen tyngd och hon håller i det så hårt att fingrarna vitnar.
”Tjenare gumman! Läget?” Ante tystnar en kort stund och hon gäspar stort. ”Nej men hej! Jo det är väl bra. Ola beter sig som en idiot, men…” Anitha satt tyst några sekunder. ”Det gör väl alla killar.” Ante skrattar.” Jag har bytt ut min lätta motorcykel till ett riktigt as. Det finns gott om plats för två. Skall vi åka på mc-semester i midsommar? Nå, vad säger du?” Anitha släpper täcket och öppnar kylskåpet där hon hittar ett juicepaket. ”Vänta lite. Jag måste ha något i halsen. Jag är så jävla törstig.” Efter några djupa klunkar direkt ur paketet tar hon upp luren igen. ”Ursäkta. Jag är lite upp och ned för det har hänt lite saker. Kan jag ringa dig imorgon?” Ante sänker rösten några oktaver. ”Vad är det som hänt? Kan jag göra någonting? Är Ola dum på dig?”

Anitha skruvar på sig och känner att hon får tuppskinn av kylan i köket. Ett vädringsfönster står på vid gavel och hon känner den kalla luftströmmen som en virvel runt den nakna kroppen. ”Ante, jag ringer dig! Kram!”
Anitha lägger på luren och drar huttrande upp täcket runt sig igen.

Det verkar som om Ola fortfarande är borta så hon sätter på sig lite kläder och äter frukost i vardagsrummet där hans tomma säng står. Med stort besvär tvingar Anitha i sig lite fil och en halv macka.

Plötsligt ringer det igen och Anitha skyndar sig in i köket för att svara. ”Anitha.” Hon stänger vädringsfönstret med en så hård smäll att rutan riskerar att gå sönder. ”Hejsan! Jag såg din annons i Gula tidningen. Jag heter Lill och skulle jättegärna vilja lära känna dig.” Anitha grubblar intensivt på vad hon egentligen skrivit i kontaktannonsen och känner sig för ett ögonblick löjlig som inte ens klarar av att skaffa vänner på ett normalt sätt. Det vita teckningsblocket som ligger på köksbordet plockas fram och med snirkliga rörelser ritar hon en ros med törnen.
”Hej! Du…jag minns faktiskt inte vad jag skrev i den där annonsen, men visst kan vi ses. Vem vet? Vi kanske blir bästisar.” Anitha skrattar till och känner för första gången på mycket länge sig glad ända in i själen.
”När skall vi ses?” frågar Lill på bruten svenska. ”Min kille Nikos och hans vänner vill säkert träffa dig. De brukar gå på Miklagård. Har du varit där någon gång?”

Anitha drog sig till minnes hur påflugna de utländska killarna i Gävle varit och undrade för sig själv om det här var någon bra ide. ”Jag godtar inte ett nej, bara så att du vet det.” Lill skrattade. Anitha berättar lite snabbt om sina erfarenheter av utlänningar och att hon helst undvek sådana där ställen. ”Vänta lite.” Lill avbryter henne plötsligt och Anitha hör henne prata med någon på ett annat språk. Några sekunder senare är hon tillbaka i luren och pratar snabbt och forcerat. ”Du, Nikos kan inte följa med, men hans polare är lediga… De är skitsnygga.” Lade Lill viskande till innan hon om igen höjde rösten. ”Kom igen nu! Jag skall bevisa för dig att grekiska killar är minst lika trevliga som svenska. Du har bara träffat fel sort förut.”

Anitha snurrar telefonsladden runt sin fot om och om igen medan handen ritar stora cirklar på papperet. ”Okey! Det kanske blir skoj. Var ses vi, och hur ser du ut?” Lill förklarar att hon är grekinna och har långt mörkt hår. ”Jag tar min röda jacka så syns jag bra.” Avslutar hon med innan hon lägger på luren.

På papperet har Anitha radat upp Lills namn och kännetecken, under alltihop skriver hon med stora svarta bokstäver. UTLÄNDSK!

Anitha tänker tillbaka på idioterna hon träffat i Gävle när hon bodde där. De hade helt sonika klivit in både i telefonhytt och lägenhet utan att fråga om lov. Deras förklaring var att de gillade Anitha och tyckte att hon var snygg, de var fräcka i munnen och började ofta prata om att ha sex innan de ens presenterat sig. Ibland kunde deras intresse plötsligt vändas till otrevlighet om de blev emotsagda.
Det hade många gånger känts som att gå på gungfly när hon inte höll med dem. De som var trevliga mottogs med skepsism av henne, men de fanns i ett fåtal.

Det här skulle nog bli ett äventyr! Tänkte hon och tittade upp när en nyckel sattes i låset.
Ola kom in genom dörren och slänger stönande av sig jackan på golvet innanför dörren. ”Gud vad jag är hungrig! Finns det någon mat?” Han hoppar upp på barstolen vid köksbordet.
Anitha blev rosenrasande. ”Tror du att det här är någon jävla restaurang? Fixa din egen mat vet ja! Eller?” Hon samlar ihop sig för att inte skrika hysteriskt. ”Eller be din flickvän komma hit och fixa käk.”

Plötsligt smärtar det till i hjärtat och hon viker sig stönande över köksbordet. Ola kastar sig upp och lägger en arm över hennes rygg. ”Hur är det? Var gör det ont? Anitha är oförmögen att svara eftersom någon lagt en tjock ogenomtränglig mur av smärta runt hjärtat, och hon kippar panikartat efter luft. Ola vänder ansiktet mot sig och frågar om igen vad som felas. ”Herregud tjejen, du är ju likblek. Var har du ont?” Frågorna haglar och Anitha hör honom tala som i en burk långt ifrån. Orden ekar i huvudet och den stingande smärtan vägrar släppa sitt grepp. Efter några minuter försvinner det och Anitha tar ett djupt andetag.

Hon inser att det inte var någon bra ide att hemlighålla anfallen och berättar om de som varit. Ola tittar Anitha djupt i ögonen och tar båda hennes händer i sina. ”Du måste gå till en doktor med det där. Lova det.” Hans händer sänder små pirrningar, och hon vill ha honom nära. När Ola släpper henne känns det som om muren mellan dem snabbt byggs upp, lika ogenomtränglig som förr. ”Lova mig?” Han pussar Anitha på pannan innan han sträcker på sig och frågar om hon är hungrig. Ja på dig tänker Anitha sorgset och reser sig upp.

De åt en uppvärmd pizza som de hittade i frysen, och satte sig på varsin sida av bordet med tallriken mellan sig.
Så snart pizzan försvunnit ner i deras magar placerar de sig framför teven under tystnad med långt avstånd mellan sig. Anitha försöker lätta upp stämningen lite genom att berätta om gymbesöket hon gjort på dagen. Hon känner musklerna strama och ömma.

För en gång skull stannar Ola hemma, och under kvällens gång kikar han då och då oroligt på Anitha som sitter i soffan och läser en bok samtidigt som hon tittar på teven med ett halvt öga.

När teveprogrammen är slut går de till badrummet för att borsta tänderna.”Ja god natt då.” Ola går in till sig efter att ha druckit några klunkar vatten direkt ur kranen. ”God natt och sov gott.” Hon lyfter handen för att lägga den på hans rygg, men sänker den.


På jobbet börjar Erik om igen lägga in stötar på Anitha. Han håller sig nära, skojar och pratar hela dagen. ”Jag kanske skall flytta in till dig istället? Ja, nu när Ola skall flytta. Eller?” Erik tittar på Anitha med allvarliga ögon och ser att hon blir ledsen. ”Förlåt, det var klumpigt.” Han lägger sin hand över hennes. ”Du, bara så att du vet. Jag tycker Ola är dum som går tillbaka till Katta. Han har det mycket bättre med dig.”

När dagen är över, och Anitha öppnar dörren till lägenheten ser hon att golvet är helt översvämmat av brev. Det är brevvännerna som vill veta hur livet är där borta i storstan.
Istället för att plocka upp dem tar Anitha på sig träningskläderna och går ner till gymet där hon kör ett hårt pass.
När det är klart sätter Anitha på sig en tjock jacka, och går på skakande ben tillbaka till lägenheten för att duscha. Hela kroppen darrar av ansträngningen. Det ömmar och värker precis överallt!

Efter en macka framför teven beslutar Anitha sig för att skriva till brevvännerna. Det blir många och långa texter som skrivs den kvällen.

Plötsligt ringer det. Det är Olov en kille hon mött ute. ”Hej! Jag hittade ditt nummer i min plånbok och blev nyfiken på vem det gick till. Hjälp mig nu. Hur har vi träffats och hur ser du ut? Anitha minns bara lite vagt en ljus, lockhårig, söt kille. ”Hej du! Allvarligt talat kommer jag knappt ihåg dig. Du lovade att ringa dagen efter, men…” hon avslutar aldrig meningen, låter bara ordet hänga i luften som en kombinerad fråga och påstående. Jag trodde väl aldrig att han skulle ringa så här långt efter. Vilken tönt! Han har säkert separerat från en flickvän och är desperat.
Under tiden killen pratar funderar Anitha på vem han var. Men vadå, jag är ju singel. Fri som fågeln Hon känner magen knyta sig av smärta. Ofrivilligt fri ekar det i hennes huvud.
De avslutar samtalet med ett vi hörs, och han lovar att ringa igen för att eventuellt gå på bio.

Beslutsamt slänger hon av sig kläderna i en hög utanför tvättskåpet och låter kokhett vatten forsa ned i badkaret. En skvätt badskum sätter fart på bubblorna och snart är badrummet ett ångande väldoftande inferno. Stönande av träningsvärk stoppar hon ned del efter del av kroppen och blir illande röd när blodet rusar till. Anitha har nästan satt sig när det rasslar till i låset till ytterdörren.

Olas röst blandas med Måns och de skrattar. ”Vill du ha något? Vänta så hämtar jag glas.” Olas röst närmar sig och snabbt tassar hon upp och drar igen badrumsdörren för att låsa den. Med bultande hjärta lägger Anitha sig med en lång suck av njutning i badet igen.
Hon hör Ola och Måns skratta i vardagsrummet och undrar om de pratar om henne. Anitha sjunker ned helt och hållet med huvudet och ljuden från huset hörs i vattnet. Med djupa andetag återvänder hon gång på gång till vattnets trygga värld för att flämtande hämta luft efter några sekunder.
När huden börjar bli alldeles rynkig av vattnet stiger hon upp och tyllar noga in sig i handukar från topp till tå.
Det långa håret ligger smetat över ryggen, och som en panter tar hon sig smygande till sovrummet. Anitha hör att Ola pratar om Katta, och håller för öronen. Jag vill inte veta, vill inte höra. Spridda ord som gör ont tränger genom händerna och snyftande tar hon ett par vita spetstrosor på sig och kryper ned i sängen med en bok.

När klockan på sängbordet lyser tre smyger Ola in och lyfter bort boken som hon har över ansiktet, sedan pussar han henne i pannan och lägger sina fingrar över först sina sedan hennes läppar. Med ett knappt hörbart ”Sov gott sötnos!” lämnar han leende rummet.