TEMA Mygg

”Mamma! Får jag gå ut?” Ella står på soffan med näsan tätt tryckt mot fönsterrutan. Regnet öser ned och marken börjar bli mättad. ”Mamma!” Hon lägger handen mot fönstret och drar med fingret uppifrån och ned. ”Snälla?” Det gyllengula håret ligger i ostyriga lockar över det vackert välvda huvudet och hennes klart blå ögon utstrålar förväntan.

När mamma Emmy inte svarar tar sig Ella sig snabbt om än klumpigt ned från soffan och springer in i köket. Vid bordet halvligger mamman och ett glas med en genomskinlig vätska står bredvid henne. Djupa snarkningar hörs från Emmy, och förvånat ser Ella att hon är blöt. ”Mamma? Varför har du kissat på dig?” Hon kryper upp i knäet och lägger handen på Emmys huvud. ”Mamma? Får jag gå ut? Det regnar massor och jag vill hoppa i vattenpölarna i trädgården som vi gjorde igår. Snälla?”

Stönande tittar Emmy dimmigt på dottern och gäspar medan ena handen famlar efter glaset. Precis när hon skall sätta det till munnen ser hon något svart som simmar omkring i vinet. ”Vad i?” Emmy rycker till och är plötsligt klarvaken. Hon pekar försiktigt på insekten med pekfingret. ”Ser du? Det är…” Emmy sätter fingret tätt intill ögonen och urskiljer små tunna vingar och en snabelformad mun. ”Det är ju en liten mygga. Stackaren har drunknat.”

Hon sätter sig upp i stolen och tittar förskräckt på byxorna. Rodnande reser Emmy sig upp och förpassar sig tyst till badrummet för att byta om. Huvudet dunkar och hon tittar i badrumsspegeln på sin hemska uppenbarelse. ”Jag måste sluta. Det här har gått för långt. För Ellas skull måste jag söka hjälp.”

”Mamma?” Ella tittar försiktigt in genom dörren, underläppen darrar och hon känner något stort och hemskt rulla runt i magen. Ögonen är glansiga och små pärlor av tårar ligger i ögonvrån och lurar. ”Får jag gå ut?” Hon tar några steg in i badrummet där Emmy står naken. En stank av gammal urin ligger runt henne och lampan gör den vita huden ännu vitare. Håret ligger som en gloria runt huvudet och är rött som eld.
I den stunden tycker dottern att mamman liknar en ängel, och ler prövande. ”Mamma? Varför pinkade du på dig? Du brukar ju säga att stora tjejer går på toaletten?”
Emmy sätter sig ned på huk och drar in Ella i famnen med ett stön. ”Åh min älskade unge. Din mamma är sjuk…” Ella drar sig förskräckt ur greppet och tittar med stora oförstående ögon på Emmy. ”Men det är ingen fara…jag blir snart frisk…jag lovar.”

Hon reser sig upp och tar upp dottern. ”Mamma är alkoholist heter det, och måste in på ett hem där de kan hjälpa mig. Pappa och Elvira får ta hand om dig några månader.” Hon ställer ned Ella och vrider på duschkranen för att sedan ställa sig under den. Med kroppen full av skum lyfter hon handen och vrider upp tummen. ”Jag lovar att bli frisk gumman. Tummis!” Emma sätter sin lilla tumme mot mammans och ler. ”Tummis!”

En liten stund senare sitter de vid köksbordet med ett anteckningsblock framför sig. Två staplar av ord har skrivits och tuggande på pennan tittar Emmy på dottern. ”Är det något mer du vill ha med dig? Vi kanske skulle gå ned på stan och köpa en liten present till din nya lillasyster?”
Hon tittar på glaset med vin och längtan efter att svälja det får henne att darra. ”Mamma ak, ak, akta myggan.” Stammande ser Ella omväxlande på glaset och Emmy medan hon ringlar en länk av håret runt fingret.

Emmy stoppar med glaset bara några centimeter från munnen medan ögonen fylls av tårar. Självföraktet flödar och med ett högt skrik kastar hon det halvfyllda glaset ut genom köksfönstret som står på glänt. ”Jävla Jörgen! Han har aldrig varit speciellt trogen så jag borde sett det här komma. Aldrig förlåtit. För Ellas skull måste jag resa mig. Plocka ihop skärvorna av mitt liv.”

Hon vände sig till dottern och snyftade till. ”Gumman, kom…” Med armarna hårt slingrade runt varandra gick de ut genom ytterdörren och satte sig på trappan. ”Jag tänkte som så här…vi ringer till pappa och frågar om du kan bo där ett tag, men jag ber honom att ta med dig till behandlingshemmet då och då. Jag lämnar dig inte för alltid. Låter det bra?” Ella knyter händerna och känner en klump i halsen guppa fram och tillbaka. ”Mm.” Hon nickar ivrigt med huvudet. Emmy torkar hennes tårar med tummen.”Då säger vi så.”