TEMA Ändrade planer

”Jag är ledsen Emma, men vi kan inte.” Renny plockade nervöst med fingrarna på filten de satt på, och tittade ned i marken. Hon slog ut med händerna i en vid gest. ”Du lovade ju.” Renny lyfte huvudet och tittade på sin flickvän sedan tre år tillbaka. ”Jag har dolt något för dig, och det är inget jag är stolt över. Det får du inte tro.” Han tog Emma under hakan. ”Jag älskar dig gumman, och vill inget hellre än att åka på den här resan med dig, men…” Renny drog ihop jackan hårt runt kroppen. ”Jag kan inte.”


Emma svor tyst inom sig, och gjorde allt för att inte gråta. De delade ju allt. Vad var det för underliga ord han sade. Renny jobbade hårt på bilverkstaden och dagarna kunde ibland sträcka ut sig över nätterna. Emma mindes klart och tydligt att hon sett ett tjockt kuvert med pengar i lägenheten, och de pratade titt som tätt om att flytta ihop. ”Men varför? Vad har hänt?” Renny tittade intensivt och länge på Emma. ”Lovar du att stanna…? Vad jag än säger?” Ansiktet skrynklade ihop sig och Emma såg att ögonen blev blanka. ”Lovar du?” Han tog hennes hand i sin och höll den så hårt att det gjorde ont. Hon nickade tveksamt och kände hur magen knöt sig av obehag. ”Jag lovar, men…?”

Renny öppnade upp jackan och plockade upp ett tummat brev ur innerfickan. Efter några snabba rörelser drog han fram innehållet och harklade sig. ”Bäste Renny Andersson. Vi vill härmed meddela att ni är anmäld till kronofogden. Vi har försökt att lösa skuldfrågan en längre tid, men ni vägrar konsekvent att svara på våra brev.” Renny tittade på henne för att kolla reaktionen. ”Fortsätt!” Emmas röst var lågmäld och hon drog om och om igen med ena handen över benet. ”Jag, jag, jag vet inte hur jag skall förklara gumman, men…” Han ville så gärna försöka förklara, men insåg plötsligt att det inte fanns någon vettig förklaring.

Hon tittade upp på de ulliga molnen och mindes då de suttit i soffan och planerat den långa resan som skulle ha börjat om en månad. De hade pratat i mun på varandra och fnissande följt vägen på kartan. ”Du behöver inte säga mer. Jag förstår nu att det är jag som varit blind. Pengarna har gått till spel eller hur? Du jobbade inte på nätterna? Allt var lögn.” Orden var koncisa och under tiden som Emma pratade reste hon sig upp till knästående. ”Hur kunde du?” Renny slog ut med händerna och kurade ihop sig som om hon slog honom. ”Jag, jag, jag trodde att jag skulle vinna. Pengarna till resan fanns där från början, men försvann allteftersom. Grabbarna är mycket skickligare än mig.” Hon lade huvudet på sned och kände att kärleken till killen framför henne mattades av betydligt. ”Men varför får du brev från kronofogden?” Renny reste sig upp och satte sig jämte Emma. ”Herregud vad jag skäms. Det är mobillån som inte kunnat betalas. Räntorna är skyhöga, men jag behövde snabba pengar. Efter några vinster efter varandra trodde jag att lyckan vänt, men…”

Emma reste sig upp och lade handen på Rennys axel. ”Du är inte alls den jag trodde att du var. Jag är så besviken på dig Renny. Det är slut mellan oss.” Hon gick iväg från honom med långsamma steg. Plötsligt vände Emma sig om. ”Bara så att du vet det. Jag älskar dig och hoppades att resan skulle bli en början på vårt gemensamma liv. Men jag tänker åka i alla fall. Det finns säkert fler som åker ensamma.” Emma böjde ned huvudet och snyftade till. ”Jag åker i alla fall.”