TEMA Sanera

”Prassel, prassel…prassel, prassel.” Tidningssida efter tidningssida vänds, och tystnaden är total vid frukostbordet. ”Knaperi knap, knaperi knap.” Ljudet när Helge sätter tänderna i den nybakade kardemummaskorpan skär i Emmas ögon. ”Prassel, prassel…prassel, prassel…prassel.” Han vänder nästa sida och harklar lite när smulorna hamnar lite fel. ”Hämtar du juicen är du snäll?” Helge viftar med handen precis utanför kanten på tidningen. ”Knaperi knap, knaperi knap.” Hon ser framför sig hur han tuggar med öppen mun, och hur smulorna fastnar i mustaschen som hon alltid hatat.


Suckande reser Emma sig upp med stort besvär, och tar tag i kryckan som troget står vid hennes sida. Haltande tar hon sig till kylskåpet och hämtar juicen för att ställa den på bordet med en hård dunk. Tuggande på andra sidan papperet stannar av några sekunder, och hon ser att han funderar på att lägga ned tidningen. ”Tack mamma.” Orden får Emma att se rött. Helge har kallat henne mamma sedan de fick barn. Ungar som nu för länge sedan skaffat egna bon och visat att de är fullt kapabla att klara sig själv. ”Varsågod.” Kylan är påtaglig i rösten och om igen märker hon att han tvekar innanför tidningen.

Emma äter upp sin mat och reser sig upp för att ta hand om disken. Hon ser genom badrumsdörren att tvätten ligger i ett stort berg på tvättmaskinen och grubblar på om det kanske är dags att sanera rummet som också innehåller ett härligt stort badkar. Hon blundar och minns tiden då hon och Helge tog härliga nattbad med skum och tända ljus. Han hade masserat hennes fötter och tvättat hennes hår, och ibland gjorde de andra saker som var förbjudna för barnaögon. Diskskummet kröp längre och längre uppåt armbågarna och Emma sneglade på Helge. Magen som en gång varit muskulös och ständigt brunbränd var nu alldeles degig och vällde ut både här och där. Grå strån pekade ut ur öronen och näsan. Mustaschen som en gång i tiden varit nästan svart var nu silvergrå och mycket tunnare. Det var nästan äckligt att vara nära honom.

Plötsligt reste han sig upp och vecklade ihop tidningen. ”Nä du mamma, idag tycker jag att vi tar itu med tvätten. Är det inte dags att du lär mig sortera den? Så himla svårt kan det väl ändå inte vara?” Helge lade armarna bakifrån om Emma och gnuggade kinden mot hennes. ”Och varför är det alltid du som diskar? Jag kan också göra det…även om ett och annat glas lär krossas då och då.” Helge skrattade till.

Emma vände sig sakta mot sin man och gnuggade sin nästipp mot hans. ”Vi, vi, vill du det?” Stammande log hon under en slöja av tårar, och beslöt sig för att ge honom en chans.