Travar av pengar

Långsamt går jag igenom plaggen ett efter ett och väger, mäter och kollar upp dem för att sedan fotografera och sätta in dem på Tradera. Allt är urvuxet sedan länge och behöver ersättas av nytt i större storlekar.


Barnen har fräst iväg massor av centimetrar och byxorna som förra året var för långa, har nu krympit på något underligt sätt. Lilleman håller krampaktigt i sina älskade jeans och sätter på sig dem i smyg när jag tittar bort. När jag säger att de är för små nekar den lille och drar ned dem över höfterna för att överbevisa mig. Skrattande tar jag tag i mitt lilla yrväder som är alltför klok för sin ålder, och drar under vilda protester av dem älskade byxorna som slutar flera centimeter över ankeln.

Skorna som varit tänkta att ha till Lilleman har visat sig vara för smala för vår ankfotade lilla vän, och han dissar den ena efter den andra med sur min. ”De äl föl må!” skriker han ilsket och kastar dem över hela rummet. De enda som får godkänt av både honom och mig är Kavats älskade breda skor som en gång burits av både Razzel och Zabine. ”Mina!” Nöjd med sitt fynd tultar Lilleman till hallen där han sticker in sina skor i facket på skohållaren.

Tid är något jag har stor brist på och emellanåt har jag god lust att skänka rubbet i kartongen till välgörande ändamål, men…faktum kvarstår…jag är fattig som en kyrkråtta och behöver få in pengarna som kläderna inbringar. Så det är bara att fortsätta, och resultatet blir en snabbt krympande hög.