Kapitel 15 i boken Ja älsker däj ja

På måndagen slog Ola och Anitha följe till stan per buss för att äta mat och prata. ”Nå? Vill du fortfarande flytta ihop med mig? Vi har ju träffats några gånger nu?” Hon lutade sig lätt framåt i sätet och tittade honom djupt i ögonen. Hoppsan! Var hittade jag modet till att säga något sådant? Ola kisade lätt och lade handen som skydd över ögonen mot solen som lyste in i bussen. ”Jepp! Du är en kanontjej som jag gillar att umgås med. Jag undrar bara hur det kan komma sig att en sådan som du är singel. Du sade att du varit kär en gång…” Han satte sig närmare och lade handen på sätet bredvid hennes. ”Vad var så speciellt med honom? Var ni lika gamla?” Anitha tittade ut genom fönstret och funderade länge över frågan innan hon vände sig till Ola och slog ut med händerna. ”Jag vet inte…han såg bra ut, var tuff och snäll samtidigt, vansinnigt vackra ögon som fick mig att smälta, men…det var kemi…grym sådan.” Anitha kände sig som en förrädare som satt och åtrådde Ola när hon samtidigt saknade Kase.
Som vanligt började en film rulla framför hennes ögon, och korta sekvenser av episoder i livet då de träffats oftare och till och med bott hos varandra bubblade upp i minnet och fick henne att le lyckligt. ”Sååååå…du…älskar honom?” Ola pillade med tumnageln som förlorat ett hörn när han arbetade i charken, och satt tyst en lång stund. Anitha satt också tyst. Attans, just den frågan jag INTE ville ha.


Hon rätade på sig och pillade på sätet som fått ett litet hål i tyget. ”Jag, jag, jag vet inte längre…det är så länge sedan vi sågs, men…” Han tog hennes hand och kramade den hårt. ”Det är okej. Jag förstår. Vi pratar inte mer om det. Nu skall vi av!” Ola tryckte på knappen och skrattande sprang de av bussen och ned till tunnelbanan. Resten av resan pratade de om familjerna.

På restaurangen var det fullt av folk och rökare mixades med ickerökare som grimaserande utstod oset av illaluktande cigaretter. ”Hur kan du hålla på med det där? Det smakar ju faan.” Uttrycksfullt gestikulerande slog hon ut med händerna och höll sånär på att slå ut bordsgrannarnas ölglas. ”Oj, förlåt. Det är så himla typiskt mig. Får väl skylla på mitt vallonblod. De lär ju ha varit rätt hetlevrade.” Anitha log och flyttade sig nästan omärkligt närmare Ola som släckte cigaretten och tog hennes hand. ”Klockan har ramlat iväg. Vill du följa med hem en stund?” Hon tog handen han sträckte fram och reste sig upp.

Med släntande steg gick de över gamla stan och in mot city för att slutligen kliva in i hans pojkrum framåt midnatt.

De pratade, pratade och pratade, och plötsligt var klockan två på natten. Jisus, jag måste ju hem. Eller…? Ola makar plötsligt åt sig lite och slår uppfodrande på sängen. ”Det finns gott om plats här, så du kan sova över om du vill. Det vore skönt att slippa åka iväg nu. Det är jobbdag imorgon.” Anitha tittade på klockan som visade två och suckade. ”Okej då, men vi måste upp tidigt.” Hon lägger armen över Olas mage och känner hjärtat bulta intensivt. Sista gången Anitha tittar på klockan är den fyra.

Några timmar senare tjuter Olas klocka ilsket och väcker Anitha som med ett ryck kastar sig handlöst upp ur sängen. Var är jag? Just ja…hos Ola. Undrar hur jag ser ut? Håret står väl åt alla håll, och sminket. Tur att jag inte använder mer än mascara. Hon skrattar för sig själv när hon möts av spegelbilden inne på toaletten. Hm, misstänkt likt sovaöverfrisyr det här. Caroline kommer att skratta ihjäl sig. Och hungrig som en varg är jag. Undrar om Olas föräldrar är hemma?

Hon skakar försiktigt på Ola som mumlande lägger armen över ögonen och somnar om. Klockan tjuter till igen och efter lite pill i panelen hittar Anitha avstängningen. ”Ola, hörru…klockan har ringt för länge sedan. Vi måste dra.” Sömnigt slår han upp sina blå och kisar mot morgonsolen som sipprar in genom persiennen. Med sömndrucken röst och håret åt alla håll lägger Ola sig på ena axeln och studerar leende hennes ansikte. ”Du är söt när du sover, vet du det? Hur mycket är klockan egentligen?” Han tittar på den och får bråttom upp. ”Helvete, Christer dödar mig om jag kommer försent. Hjälper du mig med frukosten?” Med byxorna på halv stång och bältet i handen försvinner han in i köket och börjar desperat rycka upp skåpluckorna. ”Vad vill du ha? Juice? Fil och flingor? Macka? Jag måste ha kaffe innan jag dör. Vi måste dra inom en kvart.” Anitha brer en varsin macka och hittar en platsbunke fylld av färdigskurna ostskivor som hon lägger på mackorna. ”Tack gumman.” Han sveper i sig kaffet och drar samtidigt ned den vita t-shirten som han haft över ena axeln. ”Hoppas att den här var ren nu…jag hinner inte byta. Du…nu drar vi.”

På bussen sitter de tysta, trötta båda två.

Caroline pekar finger när de kommer.
”Jag visste det! Ni är ett par va?” Både Ola och Anitha nekar samtidigt, men tittar leende på varandra. De går in i fikarummet till de andra, och börjar prata kärlek. Förälskelse har ju Anitha varit med om många gånger, men kärlek? Nja, kanske med Kase, eller? Är det faktumet att jag inte kan få honom som gör att jag så gärna vill ha? Är det själva jakten jag gillar?

Det är dags att börja jobba och samtalet måste avslutas. Ola tittar på Anitha när hon inte ser.”Vi syns till lunchen då? Skall vi gå på pizzerian intill?” Han tittar skrattande på Carolin som himlar med ögonen. ”Ni är så söta. Jag blir så glad att ni hittat varandra. Mary och Tulla kan ta kassorna så kan vi gå tillsammans dit.”

På lunchen sitter de mittemot varandra och Anitha känner fladdrande fjärilar i magen. Hon rodnar och stammar samtidigt och har svårt att möta Olas blickar. Det är en lättnad när lunchen är över och de går tillbaka i samlad tropp till Metrobutiken.

Efter jobbet frågar Ola om Anitha vill följa med honom hem. Klart jag vill. Det fanns en elektricitet mellan dem som ökade när de kom närmare varandra. Han gav henne försynta smekningar över kinden då och då, och Anithas osäkerhet växte. Nåja, framtiden får väl utvisa om det bara är en tillfällig fling. Vi har ju tiden för oss.

Det blev en trevlig kväll igen, men nu med Olas kompis Måns med. Han verkade också snäll. När klockan närmade sig tolv skjutsade de hem Måns, och for sedan vidare hem till Anithas hus…där det fullkomligt STINKER av fernissa. Monika har fixat golven och Ola och Anitha blir yra av lukten.

”Ja här kan du ju inte bo! Den saken är klar. Har Monika sagt någonting till dig om att hon skulle slipa golven?” Ola är mycket irriterad och rösten är dov. ”Hämta dina kläder. Du får bo hos mig tillsvidare. Kom nu! Jag är trött!”

Anitha känner ögonen trilla ihop och rycker till när Ola stänger sin bildörr för att öppna hennes. ”Lilla stumpan förlåt att jag var så sur, men käringen kunde väl sagt något. Du betalar ju faktiskt pengar för att bo där. Faan vilken otur du har med bostäder.”

Olas föräldrar är fortfarande borta och tystnaden ekar i rummen. ”Nu kryper vi till kojs.” Ola drog snabbt av sig kläderna och lade sig i sängen. ”Jag skall bara borsta tänderna.” Anitha smög ut till badrummet och hoppades att föräldrarna inte skulle komma hem när hon stod halvnaken i deras sovrum.

I Olas rum hördes rytmiska snarkningar och hon gled in i sängen jämte honom. Han lade sin hand över hennes bara mage och mumlade något. ”God natt hjärtat!” viskade Anitha och lade två fingrar över sin mun som hon sedan pussade på och lade över hans mun.

Dagen efter vaknade hon tidigt, och låg och tittade på Ola som fortfarande sov. De långa mörka ögonfransarna vilade stilla mot den vita huden och det cendrefärgade håret lockade sig busigt vid öronen. Han hade ett överdrivet kantigt ansikte med höga kindknotor och en stor bred mun. Läpparna var fnasiga av den torra luften som virvlade runt i sovrummet. Undrar hur han kysser? Hon skrämdes lite av sina tankar och drog sig tillbaka. Anitha kunde fortfarande förnimma smekningen över kinden hon fått häromdagen.

Ola sträckte på sig och vaknade ur sin skönhetssömn. ”God morgon! Har du sovit gott?” Täcket gled riskabelt nära nedre delen av kroppen och visade ett präktigt morgonstånd. ”Sådär, jag är inte van att sova med någon.” Anitha sträckte på sig och famlade rodnande efter sin tröja under sängen. Om han bara anat vad jag legat och tänkt på? Ola böjde sig över henne och fiskade elegant upp den vita långärmade tröjan. ”Varsågod!” Ögonen lyste av busighet. ”Tack!” Anitha satte på sig tröjan och drog på sig de blå Levisjeansen, sedan gick hon till toaletten.

När Anitha kom ut igen var Ola på väg att duka upp frukost i köket. Då och då stoppade han med det han höll på med och studerade henne. ”Du är inte speciellt blyg va?” Ola lade en sked vid varje tallrik och gick till kylskåpet. ”Jag menar, du tog ju av dig allting igår bara sådär. Jag är inte riktigt van vid sådana tjejer. Du verkar så naturlig.” Han tog ut smöret och en tjock fyrkantig ost. ”Inte för att du har något att skämmas för. Det är inte så jag menar. Jag tycker du är jättese…” Ola harklade sig och lade till. ”Jättesöt.” Han rodnade. ”Äh glöm att jag sade något. Jag hör nu hur fel det låter. Du är en skön tjej som jag gillar att umgås med.” Anitha plockade ut två glas ur skåpet som hon ställde vid tallrikarna. ”Jag gillar att gå naken.” Orden kom innan hon tänkt efter. ”Det känns inte konstigt att gå omkring med trosor med dig. Du är så enkel att umgås med.” Åh så konstigt det här blir. Nu är jag ute på djupt vatten. Jag kan ju för bövelen inte tala om att jag gillar honom. ”Äh, kan vi inte äta frukost nu. Jag är vrålhungrig!”

När de ätit åkte de till Metro och jobbade.

Monika kom till butiken och pratade om flytthjälp. Motvilligt funderade Anitha på hur hon skulle komma undan och räddades av Eivor som plötsligt inflikade. ”Du kan bo hos mig. Jag har ett rum ledigt.” Monica såg inte alls glad ut och knep ihop munnen till en sur min. ”Jaha, men jag då? Du skulle ju flytta med mig till Viggbyholm?” Anitha ryckte på axlarna och vände sig till Eivor medan hon bugade med händerna hårt sammantryckta mot varandra. ”Tack, du har räddat mitt liv.” Surt ångade Monica iväg efter ett kort hejdå.

På lunchen kom Ola in och ville prata med Anitha. ”Har du tid en stund? Jag skulle vilja prata med dig.” Jaha, den lyckan var kort. Nu säger han säkert att han ändrat sig och inte vill flytta ihop med mig. ”Kan du inte prata här?” Erik som satt jämte henne tittade intensivt på Ola och såg nästan arg ut. ”Okej, jag, jag…äh, faan vad svårt det här var…Jag undrar om du vill bo hos mig tills vi flyttar till Sollentuna. Jag kan sova på soffan om du vill."
Paff tittade Anitha uppifrån och ned flera gånger på Ola. ”Nja…tack för erbjudandet, men…jag känner knappt dina föräldrar. Det känns lite kymigt att bara flytta in. Förresten erbjöd Eivor att hysa in mig. Jag vill nog fundera på saken.” Ola vägde på den ena foten efter den andra och stod och vaggade. ”Vi pratar innan du åker hem.”

När det var dags att gå för dagen ville Ola att hon skulle följa med honom hem. ”Är det okey då?” Anitha kände att tanken på ytterligare en natt med honom tilltalade henne. Hon blev alldeles mjuk inuti när hon tänkte på honom.”Klart det är. Jag ringer och talar om att du inte har någonstans att bo.” Han lade armen runt hennes hals lite lekfullt, men samtidigt allvarligt. ”Kom nu!”

Natten tillbringades tätt intill, pratandes om livet, kärleken och framtiden. ”Du…vi måste sova…klockan är tre.” Anitha viskade i örat på honom och kände åtrån gå som vågor i kroppen. ”God natt.” Ola lade sin hand över hennes och hon kröp ihop i fosterställning med ansiktet mot honom. Han kröp tätt, tätt intill henne och Anitha började som av en reflex smeka honom över ryggen och på sidan. Ola drog handen över hennes höfter, och sökte lite trevande den mjuka munnen som eggat honom så länge. Försiktigt, försiktigt började de att kyssas. Han var ju bra på det här! Tungorna gick ömsom djupt, ömsom ytligt, smakade på den andras hud. Gled in i örats vindlingar och förlorade tid och plats.
”Nä, nu är det dags att sova.” Ola reste sig häftigt ur sängen och famlade efter cigarettpaketet. Tändaren lyste upp ansiktet och svettdroppar gled över den branta pannan. Ansiktsuttrycket var plågat. Anitha drog upp täcket över brösten och lade huvudet på sned. ”Vad är det för fel?” Ola tittade henne i ögonen med allvarlig min.”Jag måste fundera på en sak. Jag sover på golvet. Du får ha sängen. Det blir så trångt. Du sätter griller i huvudet på mig.” Ola lade sig på golvet på en madrass han drog fram ur ett skåp, och snart sov han.

Anitha visste inte vad hon skulle tro. Varför? Kysstes jag så himla dåligt? Hela natten låg Anitha och grubblade över det som hänt. Vi kommer ju så bra överens. Är det över nu? Vill han inte bo med mig längre?

När de vaknade höll hon sig på sin kant. Ville ge honom en kram, men vågade inte. Hon studerade profilen på Ola när han åt och såg att munnen förvandlats till ett streck. Inte minsta leende drog över den i vanliga fall så glada munnen och rösten var dov då han väl talade.