Chefen gillade mina danser och beslöt snabbt att jag skulle vara primadonnan bland flickorna. ”Det här stället har flärd och består till största delen av ordentliga kvinnor, hit kommer inget slödder.” Så sade han första gången jag påtalade att männen var riktiga sluskar. ”Han tog mig mellan benen, så här!” Jag placerade min handsprydda smala hand över skötet och tryckte till. ”Jag vill sluta! Nu!” Lade jag till med gråt i rösten, och gjorde allt för att hålla min blick stadigt i hans.
”Här slutas inte alls. Du har skrivit på ett kontrakt på ett år, och stannar tills det gått ut…minst.” Det sista lade han försiktigt till efter några sekunder. ”Jag äger dig.”
Nu stod jag här i larmet av musik och glas som försiktigt slogs mot varandra i en skål. Dräkten jag bar bestod av äkta påfågelfjädrar och var värd en mindre förmögenhet. Skorna var från senaste innedesignern, men lycklig? Nej inte speciellt. Jag bidade min tid…och när minsta chans till förändring kommer tänker jag sticka, och göra allt för att glömma den här källarlokalen.
Finns många sådana sluskar, säkert. Hon får sälja fjäderdräkten och sen fly :-).
SvaraRaderaFy, blir berörd och vill höra mera, ha ett lyckligt slut! :o)
SvaraRaderaja det är bara att fly.. men kan tänka mig att det inte är så lätt, i verkliga livet.
SvaraRadera