Högen av svarta säckar växte snabbt och när lilla Anton som var den yngsta av barnen suckande satte sig ned på golvet tittade Lars strängt på honom. ”Ju fortare vi jobbar desto snabbare får ni mat. Det har bara gått…” Han drog upp mobilen och vecklade upp den för att kolla klockan. Förvånat såg Lars att förmiddagen gått över till eftermiddag, och tidsangivelsen fick magen att morrande protestera mot behandlingen. ”Oj då, Hörni grabbar…det är dags för käk. Hur många vill ha hamburgare?”
Ett stort antal händer viftade frenetiskt i luften. ”Mac Donalds? Max? Sibylla? Vem föredrar ni?” Lars drog fram en stol som han steg upp på.” Eller har ni några andra förslag?”
Erik räckte upp handen, men tog snabbt ned den igen när Lars pekade på honom. ”Min mamma säger att Mac Donalds är skräpmat, men jag gillar den. Kan vi inte gå dit?” De andra pojkarna nickade instämmande och drog snabbt på sig skorna som stod i den blivande hallen.
Lars skrattade och ryckte på axlarna. ”Ja mig gör det samma, bara jag får mat i magen.” Han hämtade plånboken och följde efter den strida strömmen av hungriga småpojkar.
Klok mamma det där. :)
SvaraRaderaJag har inte ätit där sen mars 2009 skönt är det.
Igenkännande om barnaskaran duktiga som hjälper till.
Fin liten historia.
SvaraRaderaKul fråga "vem föredrar ni?" om de tre hamburgerställena. Har inte tänkt på att det ju är egennamn :-).
Verkligt och fint, texten kommer nära och gör det lätt att föreställa sig Lars och grabbarna där i arbetet :)
SvaraRaderaJa, ännu en av dina fina vardagstexter. Så nära! Bra :)
SvaraRadera