Just nu pågår en tuff inre kamp i mig. Skall jag foga mig i mannens vilja att lämna allt och sticka iväg till Olofström på kortsemester, eller skall jag sätta foten i backen och säga som det är? Att jag är jättestressad inför trycket av Pappersskärvor, och att min privata deadline ligger redan på 30 augusti?
När skolan börjar finns ingen tid att redigera andra projekt tror jag. Då är det nog bara skriva manus som gäller. Jag känner mig tvingad att åka och känslan av att tappa kontroll över mitt liv är total.
Helst av allt vill jag lägga en hand på Peters axel och be honom att åka utan mig, men vet att han blir så enormt besviken. Usch! Troligtvis kommer jag att känna så här under hela resan, och ser inte alls fram emot att tillbringa x antal timmar i en bil när det finns så mycket att göra här hemma.
Jag vill ha ordning och reda i mitt liv, och hatar när det blir så här tramsigt. Saker skall göras klar innan man hoppar på något annat…i alla fall lever jag så. Bläh!
Tänk vad allt var enkelt när man var singel…och vad tomt det var…och kärlekslöst. Ser mina älskade ungar framför mig och hoppas att resan skall bli rolig för dem åtminstone. Har vi riktigt otur så spyr Zabine efter några mil…eller jag.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Svårt läge, känner igen att man redan på förväg vet reaktionen. Kan du ta något jobb med dig? Fast det blir gärna så att man tar med jobb på resan och sen släpar med allt tillbaka utan att ha tittat på det. Lycka till med hur du än gör!
SvaraRaderaja det där med att slitas mellan andras behov och viljor och det egna. Särskilt svårt att göra de nära besvikna...men tappa kontrollen kan vara nyttigt och jobbet hemma försvinner ju ingenstans ;)
SvaraRaderaSvårt läge säjer jag med. Numera tänker jag ofta att jag vill vara själv men så tänker jag vidare att mina barnbarn blir snart stora så det är bäst att suga ut så mkt som möjligt o tillbringa all tid jag kan med dom. Försök att vara här och nu vad du än bestämmer dej för.Det är ett ämne som man kan diskutera mycket för och emot.
SvaraRadera