När skolan börjar finns ingen tid att redigera andra projekt tror jag. Då är det nog bara skriva manus som gäller. Jag känner mig tvingad att åka och känslan av att tappa kontroll över mitt liv är total.
Helst av allt vill jag lägga en hand på Peters axel och be honom att åka utan mig, men vet att han blir så enormt besviken. Usch! Troligtvis kommer jag att känna så här under hela resan, och ser inte alls fram emot att tillbringa x antal timmar i en bil när det finns så mycket att göra här hemma.
Jag vill ha ordning och reda i mitt liv, och hatar när det blir så här tramsigt. Saker skall göras klar innan man hoppar på något annat…i alla fall lever jag så. Bläh!
Tänk vad allt var enkelt när man var singel…och vad tomt det var…och kärlekslöst. Ser mina älskade ungar framför mig och hoppas att resan skall bli rolig för dem åtminstone. Har vi riktigt otur så spyr Zabine efter några mil…eller jag.
Svårt läge, känner igen att man redan på förväg vet reaktionen. Kan du ta något jobb med dig? Fast det blir gärna så att man tar med jobb på resan och sen släpar med allt tillbaka utan att ha tittat på det. Lycka till med hur du än gör!
SvaraRaderaja det där med att slitas mellan andras behov och viljor och det egna. Särskilt svårt att göra de nära besvikna...men tappa kontrollen kan vara nyttigt och jobbet hemma försvinner ju ingenstans ;)
SvaraRaderaSvårt läge säjer jag med. Numera tänker jag ofta att jag vill vara själv men så tänker jag vidare att mina barnbarn blir snart stora så det är bäst att suga ut så mkt som möjligt o tillbringa all tid jag kan med dom. Försök att vara här och nu vad du än bestämmer dej för.Det är ett ämne som man kan diskutera mycket för och emot.
SvaraRadera