När jag skjutsade småttingarna till dagis och skola idag hände en olycka.
På den slingriga vägen härute i Grödinge mötte jag en svart bil med tonade rutor som åkte mycket snabbt nära mitten av vägen. Jag vred desperat på ratten och undvek en frontalkollission, men backspegeln for all världens väg och några repor bildades i lacken.
Förövaren placerade foten på gasen och smet iväg utan att kolla hur det gick för oss.
Chockad tog jag mig till dagiset med darrande ben, och försökte tänka positivt. Jovisst blir det dyrt att byta backspegeln, men hade vi frontalkrockat i den farten han kom så skulle Sankte Per tagit emot hela min lilla ungskock och mig.
När jag kommer hem på eftermiddagen efter att ha varit på inskolningen märker jag en blöt pöl i sovrummet. Jomenvisst är det så...taket läcker, och ikväll skall jag och Peter gå upp på vinden bland äckligt stickig isolering och kolla läget. Jättekul när man som jag är höjdrädd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Men hjälp! Så glad jag är att ni klarade er!!!
SvaraRaderaNu har nog alla olyckor som ska (3 eller vad skrev du ;)) drabbat er och du kan slappna av. Vattenpölen och backspegeln inräknade.
Att ni klarade er helskinnade - ja, det är underbart. Ibland ruskas man om...
(Gick eg in hos dig för att kolla den där sidan du nämnde där man kan "skydda" det man skriver lite. Kanske onödigt men ibland blir jag nojjig över mitt. Tvivlar absolut på kvalitén men undrar ändå när folk läser. Jag kollade min statistik som alls inte är hög på något sätt, men jag får så konstigt många träffar på mars 2010 från olika delar av landet... Det gör mig nervös. Vad har jag skrivit som folk letar upp men inte kommenterar... Usch)
Må gott och trevlig helg. Kram / Ylva :)