Tyvärr fick min älskling förhinder och ringde mig vid halv tre och berättade att han omöjligt skulle hinna till tryckeriet i tid för att hämta mina ex. Suckande var det bara för mig att inse att jag inte skulle få se eller känna på den förrän efter helgen. Ralph hade fotograferat när han hämtade sina böcker, och Veronica likaså… Själv stod jag där med tom famn.
Nåja, på måndag kväll får jag mina exemplar och skall inleda operation VILDSINT som innebär flirtande med bokhandlare och andra som kan köpa upp den och sälja fler. Utpriset blir 139:- + frakt om det är någon som vill köpa ett ex nu på studs.
Min pågående bok Ja älsker däj ja stöts och blöts i min hjärna, får nya kapitel, ny design så småningom med hjälp av min vän målaren, och ny baksida och prolog. Att skriva bok innebär att man ibland fastnar i ord…och står och stampar till fötterna antar en blåröd färg. Mina vänner på kapitel1 lindrar fallet från piedestalen jag satt mig på och fångar upp mig med möjliga ändringar och vad jag skall skippa helt. Det är riktig coaching det!
Boken är tänkt att bli klar 2010, men…hm…hinner jag?
Bokmässan är bokad, och hotellet beställt. Familjen följer troget med för att backa upp mina författardrömmar.
Mitt i allt detta säger min älskade karl att jag kanske skulle passa på att trycka upp en novellbok till bokmässan. Chockad tittar jag uppifrån och ned honom och säger. ”Jag? Men hur? Vart?” Skrattande plockar han fram mina pärmar där allt jag skrivit finns dokumenterat. ”Öppna och plocka ut de bästa.”
Genom skrivpuff bl.a har jag skrapat ihop ca 400 noveller och krönikor som jag kan vaska guldtackorna ur. Det känns bara så förmätet av mig att ge ut en novellbok. Är jag verkligen så skicklig med ord? Kastar jag mig i lava?
På axeln sitter min ständige medhjälpare och peppar, och tillsammans med de andra säger han om och om igen. ”Klart du är, kör hårt bruden. Detta är din chans. Gör dig sedd och hörd. Våga.”
Lyssna på din medhjälpare!
SvaraRadera