TEMA Berömma

Lystet tittade mannen på den lilla flickan och satte sig ned på huk.

-       Vad duktig du är…kan inte jag få prova?

Han räckte fram handen och rörde fingrarna sakta.

-       Snälla?

-       Mamma har sagt att jag inte skall prata med främlingar…och fröken med.

Flickan tittade sig runt i parken som var nästan tom på människor. Hon lyfte upp den flerfärgade bollen och såg tvekande ut.

Mannen reste sig upp och tog ett steg närmare den lilla medan han nästan viskande kallade på henne.

-       Kom! Kom skall jag visa dig något kul! Jag har en sak i min bil som du säkert skulle gilla.

Den lilla flickan lade bollen i en liten rosa väska som hon hade med sig, och tog ännu ett steg mot honom.

-       Vilken duktig tjej du är. Vill du se den?

-       Vad är det för något?

Hon stannade mitt i steget och såg rädd ut. Något hos mannen manade henne till att fly. En envis röst uppe i huvudet sade åt henne att springa därifrån. Flickan studerade mannen och tyckte egentligen inte att han var så olik pappan. Samma svarta skägg oh händerna var lika håriga.

-       Skall vi gå då?

Mannen räckte fram handen och hon greppade den i yttersta kanten, redo att släppa om något skulle bli fel.

-       Mamma säger…

-       Du är en jätteduktig tjej som lyssnar på dina föräldrar. Jag önskar att Bobby gjorde det. Det är han som sitter i bilen och väntar. Nu är han förvisso en liten valp, men jag är ju hans husse och den han skall lyda.

-       Åh, en liten valp. Jag önskar att jag hade en sådan.

Den lilla flickan håller hårt i mannens hand och tillsammans går de mot skogen där hans röda bil står och väntar.