TEMA Ett bett

Med tungan rätt i mun styrde jag min något föråldrade cykel längs den knöggliga skogsvägen som var en genväg till Florsjön som var vår badsjö. Fåglarna kvittrade i träden och lyckan sprängde i min spensliga kropp. Äntligen var det sommarlov…massor av veckor med att bara vara. Visst skulle jag vara tvungen att hjälpa till med höet och allt annat, men ändå…inga läxor och jag skulle ha möjlighet att rida ut hela dagar på min underbara häst Lady. Leende fortsatte jag min vingliga färd och kontrollerade emellanåt så att väskan med handduken och bikinin inte lossnat från cykeln. Små stenar gjorde att cykeln for åt sidan med små hopp, och jag funderade allvarligt på att gå istället.


När jag passerade ett av de gamla husen såg jag en mager liten svart katt som inte kunde vara mer än max ett år. Jag stannade cykeln och stod med benen på var sida en lång stund innan jag försiktigt lade ned den. Katten satt fortfarande kvar och tittade med nyfiken blick på mig, och jag smög sakta, sakta framåt. Hela min kropp längtade efter att få smeka den mjuka, lena, skimrande pälsen.

Den ställde sig upp och sprang emot mig. Jamande och högt kurrande…tryckte sig kelet mot min lilla hand. Jag satte mig på huk och tog in den i min famn, lade kinden mot dess huvud och gnuggade det som hälsning. Katten kurrade intensivt och saliven rann ur mungiporna. Jamande sprang den runt, runt och kom med jämna mellanrum tillbaka till min famn. Huset den kom från såg tomt och öde ut, och jag visste att hela området var fyllt av sommarstugor. Oändligt långsamt lyfte jag upp den spinnande katten i famnen och funderade allvarligt på att ta med honom hem.

Plötsligt högg katten mig i handen och vägrade konsekvent att släppa greppet. Smärtan från bettet strålade in i hjärnan och jag skakade desperat på handen tills odjuret släppte den med ett högt fräsande. Snabbt som sjutton kastade jag mig på cykeln och for storgråtande därifrån svärande över min egen dumhet. Herregud, mamma varnade alltid oss barn för främmande hundar och katter.

Min kärlek till djur var enorm och inbegrep alla djur utom spindlar och ormar, men katter var mina absoluta favoriter framför alla andra. Ibland inbillade jag mig att jag tillhört kattsläktet i mitt förra liv och kunde ligga långa stunder på gräsmattan för att studera när de lekte med en råtta. Mest fascinerad var jag av deras mångfascetterade ögon och kunde aldrig få nog av att studera de speciella färgkombinationer som existerade hos våra tre katter.

Mamma blev naturligtvis arg och orolig när jag kom hem blödande och gråtande, men efter att hon tvättat av den såg vi att bettet inte alls varit hårt, och att chocken att bli biten antagligen vållat största smärtan.

Efter den dagen gick jag aldrig mer fram till främmande djur.