TEMA Oväder

Försiktigt, försiktigt svepte små vindpustar över den nästan tomma trottoaren och lekte med några höstlöv. Från himlen började tunna flagor av snö falla och den kalla luften fick plötsligt spår av is i sig.


Jag satte mig på huk för att fotografera lövens dans, men märkte att ljuset i luften försvunnit och ersatts av ett dovt mörker. Det var lönlöst att ens försöka fånga naturens skådespel och jag reste mig upp för att gå in på cafeet.

Värmen slog emot mig och i brasan som tänts i öppna spisen flammade en eld. Jag stampade av mig snöslasket som fäst sig på skor och kläder och hängde upp min våta jacka på en krok. ”Hej! Jag vill ha en juice och en...” Innan jag avslutat meningen försvann lyset i lokalen och det blev mörkt. Tjejen i kassan skrattade och slog ut med händerna. Tyvärr, jag kommer inte in i kassan när det blir så här. De varnade på radion för storm så vi tände en brasa för värmens skull.”

Utanför det stora glasfönstret såg jag att löven stundtals bildade en hög virvlande pelare som efter bara några sekunder rasade samman och spreds över vägen. De höga träden i parken mitt emot stod snett av stormvindarna som tjöt genom dem. Människorna som passerade hade dragit upp kragarna och huvorna så man knappt kunde se dem. Från himlen föll stora, tunga, våta snöflingor som lade sig på allt och alla.

”Vill du ha varm choklad?” Tjejen kom fram till mig med en ångande kopp. ”Det är gratis…vi bjuder alla kunder.” Hon ställde sig jämte mig och tittade ut. ”Visst är det vackert? Jag älskar stormar…de får mig att längta hem.” Tjejen såg drömmande ut och samtidigt lite ledsen. Jag tittade undersökande på henne. ”Hem? Bor du inte i Stockholm?” Hon log och ryckte suckande på axlarna. ”Jo…men från början kommer jag från Kiruna.” Hennes röst var låg och jag hörde spår av en annan dialekt.

Plötsligt kom ljuset tillbaka och hon sträckte leende på sig. ”Tack för pratstunden…nu skall du få din juice och macka.” Med snabba steg gick tjejen in i köket och kom strax ut med det begärda. Hennes ansikte bar ingen vemodighet längre och jag tvekade innan jag frågade. ”Längtar du hem?” Hon hämtade ett läppstift och målade på läpparna samtidigt som hon kaxigt knyckte på nacken. ”Äh, det där jävla skitstället. Nä tacka vet jag Stockholm…här finns det puls och massor av folk.”

Kunden bakom harklade sig och pekade på sin bricka. Jag nickade mot henne och log. ”Ha det bra.” Hon började expediera kunden och nickade tillbaka. ”Du med.”

När jag ätit upp min macka och sörplat i mig juicen gick jag ut på den vindpinade gatan och satte mig på huk med kameran. De rödorangea löven steg upp i vackra pelare och jag fotograferade deras dans.