”Vänta!” Elin sprang så fort hon kunde, men de höga klackarna vållade henne stora bekymmer. Till slut stannade hon modfälld och totalt slut. ”Fuck! Fuck! Fuck! Varför kunde jag inte slängt luren i örat på Martin och rusat tidigare. Han ville ju bara tjafsa om gårdagen. Helvete!” Klickandet av klackarna ekade på trottoaren när Elin skyndade sig ned mot staden som låg nere vid havet. Fötterna ömmade och det dröjde inte många minuter innan skavsåren gav sig till källaren.
Mannen som kom glidande längs gatan kände en glädjeilning när han såg Elin. Hon var så nära perfekt någon kunde vara, och det långa ljusa håret skulle vara skitsnyggt att ha flätat. Eller…varför inte färga det som han brukade. När ansiktet ruttnade förblev håret som det alltid varit, och de andra nere i källaren skulle säkert tycka att det var roligt att få ett nytt tillskott.
Mannen bromsade in bara några meter efter att han passerat Elin, och studerade nyfiket hennes vackra ben. Eventuellt skulle de kunna vara fantastiska att använda som lamphållare. En stor skärm skulle dölja avsågningsstället och att dra in el kunde väl inte vara alltför svårt. Mannen trummade med fingrarna mot ratten, och han stannade för att snabbt slänga upp dörren rätt i huvudet på Elin.
Kloroformtrasan fungerade lika bra som alltid och filten fick agera fängsle med ett extralångt buntband runtom. För en sekund tänkte mannen att han skulle tjuvstarta med att skära loss ett finger, men sansade sig. Platsen var illa vald och någon kunde komma när som helst. Tids nog skulle han få njuta.
Han log nöjt åt sig själv när han tittade i backspegeln, och blinkade ordentligt innan han for iväg. Mannen satte på sig hörlurarna där senaste inspelningen fortfarande pågick. Skriket ekade i öronen på honom.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Vilken äcklig skräckis! Får "När lammen tystnar"-vibbar. Otäckt bra!
SvaraRadera