20 januari 2011

TEMA Dagens bästa stund

När mobiltelefonens gälla signal fått upp oss och vi käkat frukost åker jag och barnen till deras skola och förskola.
Razmus som är snart åtta går alldeles själv till sina lokaler medan de andra små fortfarande får sällskap av mig.

De trivs på sina ställen och får så sakteliga nya vänner, och ovänner…för livet är inte så lätt som liten heller. Mobbingen startar redan på förskolan och lärarna gör allt för att försöka få barnen på rätt köl igen.

När jag pussats en sisådär tio gånger med småttingarna letar jag mig ut ur lokalen och sätter mig i bilen för att åka hem.
Ja du läste rätt…jag åker hem.

För just nu går jag på filmmanusskrivarskola och har skrivtid hela fyra gånger i veckan för att skriva på mitt filmmanus.

Känslan är nästan lite euforisk där jag glider omkring på vägen. Hjärnan som för bara några minuter sedan var helt inställd på att mata barn och kolla så att de får med allt till skolan ställer plötsligt om sig till att tänka film. Varje gest jag gör, och allt jag ser i omgivningen förvandlas till scener som skrivs upp i minnesbanken för att kanske kunna användas.

När jag parkerat bilen och gått in genom dörren är hela jag inriktad på att skriva.
Som vanligt går jag in på skrivpuff och kollar dagens tema, sedan hystar jag ihop något på cirka femton, tjugo minuter och skickar in det.
Efter att jag läst och kommenterat mina skrivarvänners text trycker jag ihop datorn och hämtar min lilla Mac som inte har internet inkopplat jämt.

Klockan halv tre är det dags att lägga ihop. Ibland har jag inte ens ätit på hela dagen eftersom jag varit absorberad av det jag gör.

Nu kommer dagens bästa stund.

Sjungande på en låt från radion som är på hög volym kör jag till skolan och hämtar barnen som glädjestrålande springer emot mig och fyller hjärtat med enorma mängder kärlek.
Ibland blir jag tårögd av lycka att ha dessa små mirakel i mitt liv. Så fulla av äventyr och framtid.
Lilleman vill alltid pussas och lägger sina armar runt halsen på mig . ”Ja älkel däj ja mamma” säger han och kramar mig hårt.
Inte långt efter kommer Zabine studsande och kastar sig upp i min famn. ”MAMMA åh vad jag saknat dig!” Stönande av hennes tyngd går jag ned på knä och kramar och pussar den lilla.
Razmus sitter oftast i bilen och är lite mer cool. Han är ju stora killen nu.

Glatt sjungande åker vi hemåt och ljudnivån i bilen ligger oftast flera decibel över det normala.

8 kommentarer:

  1. Barnkramarna kändes i hela kroppen. Gillar och längtar.

    SvaraRadera
  2. Oj vad underbart!
    Värmen i din text skingrade tillochmed mensmärtorna :)

    En sak som jag verkligen gillar med dina texter är att jag inte alltid vet om du skriver ur ditt eget liv eller hittar på.
    Jag antar att den här texteb är självbiografisk /eller har jag fel?) meb dy har ändå skrivit den med så mycket känsla att det kan vara en bit ur en roman eller novell :)
    Fortsätt så!

    SvaraRadera
  3. Mysigt med barn som ger så mycket kärlek!

    SvaraRadera
  4. En fantastisk känsla är det

    SvaraRadera
  5. Ett dagboksblad att vara nöjd och stolt med!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...