Det kanske inte var det bästa jag skrivit, men det var alldeles säkert det känsligaste, och mest genomtänkta jag använt pennan till.
Raderna var inte fyllda som annars med raljerande, fyndiga ord, och meningen var heller inte att roa.
Det var nog det största nederlaget i mitt liv, och barnen skulle kanske aldrig förlåta mig.
Men trots att jag vridit och vänt på mig åt alla håll och kanter, och försökt på alla vis att förneka det stod sanningen så glasklar varje morgon när jag vaknade.
Med skakande händer skrev jag under på papperet och räckte det till min advokat som leende lade det i ett stort vitt brev med din adress på. ”Ja då var vi väl klara? Jag skickar skilsmässopapperen till er make så får han också skriva under, sedan är du en fri kvinna igen.”
När jag lämnade kontoret stängde jag försiktigt dörren och gick till min bil. Tårarna hade för länge sedan tagit slut, och de ständiga besöken på fängelset dödade effektivt varje känsla för dig.
Det enda som var synd var att vår lilla son och dotter aldrig mer skulle få se dig.
Dina knytnävar skulle aldrig mer slå mig gul och blå. Vårt nya efternamn och liv var hemligt för alla, till och med min egen mor.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Brr. Härmed föreslår jag isåfall en lagparagraf om tillsvidare inlåsning på rättspsyk för var och en som allvarligt hotat sina egna barns mor, för att inte tala om mormor.
SvaraRaderaVäldigt effektivt berättat.
Stark text!
SvaraRaderaBra och stark, men knappast ett nederlag mer att inse fakta!
SvaraRaderaDet här är en perfekt inledning på en roman! Jag vill läsa mer, veta mer, bara efter de här få meningarna. Skitbra!
SvaraRaderaSnygg början!
SvaraRaderaRiktigt bra början!
SvaraRaderaHåller med, första stycket skitbra. Bra alltihop!
SvaraRaderaSnyggt.
SvaraRaderaoj, vilken stark text. Snyggt jobbat!
SvaraRadera