Zabine skulle på födelsedagskalas hos sin kompis idag, men har drabbats av en elak magbacill och blir hemma. Lilla, lilla gumman...
Inatt skrev jag på manuset tills klockan ett då ögonen trillade ihop av sig själv. Antagligen beror det på skottandet.
Imorse var det dags igen...gick upp åtta, käkade frukost och hoppade i overallen för att gå ut till det vita eländet därute.
BILD: Vår byväg är omgiven av höga drivor av snö.
Fyra timmar senare fick jag äntligen gå in.
En snäll granne hjälper oss med sin snöslunga för snön har blivit oss övermäktig.
Nu skall jag skriva på manuset igen.
Tålamod är ordet.
SvaraRadera