TEMA Enkelhet

”Jag har inget hemma att bjuda på, och det är ganska ostädat”
Petra försöker minnas om hon lagt trosorna från gårdagen i tvätten, eller om de som vanligt hamnat på golvet. Killen står framför henne är mer än lovligt vacker, och i vanliga fall skulle hon inte ha tvekat att bjuda in honom.

”Är det okej om jag går in och kollar läget? Jag vill ju inte visa min sämsta sida första gången du besöker mig.” Petra rodnar och tittar ned i golvet.
Adam ler och pekar på sina skor. ”De här fötterna stannar här tills de blir inbjudna.”

Petra låser upp dörren och går in i hallen som är enkelt möblerad. Stövlarna gör svarta spår på det vit/svartrutiga golvet, och hon svär lågt för sig själv. Försiktigt gläntar hon på sovrumsdörren och bereder sig på ett totalt kaos. ”Men?” Petra tittar runt i det lilla solgula sovrummet.
Någon har placerat hennes kläder på stolen bredvid sängen, och bäddat sängen. Persiennerna som alltid är i nedfällt läge är uppdragna, och fönstret står lite på glänt. ”Vem?” Fundersamt går Petra vidare till vardagsrummet och hittar samma fina ordning där.

När hon kikar in i det nästan obefintliga utrymmet som skall föreställa kök hittar Petra en slarvigt skriven lapp.
”Hej Gumman! Eftersom jag fortfarande har nyckeln kvar sedan semestern passade jag på att kika in och i all enkelhet göra det lite snyggt i ditt hem. Hoppas du inte tycker att jag lagt mig i? Kramar mamma.”


Med ett leende på läpparna knölar hon ihop lappen och går ut till Adam. ”Välkommen till mitt lilla krypin.”