”Raljerande?” Stina smakade på ordet och försökte tänka sig det i sin text. Hon skakade på huvudet ”Nä…det låter för underligt” Stina vred in pennan i håret och lade fundersamt pannan i veck ”Skroderande?” Hon skrev in ordet i texten, höll den en bit ifrån sig och funderade, skakade på huvudet och suddade.
Under tiden Stina satt med brevet framför sig tittade Uno in på henne från verandan. Han såg solskenet leka i det silverstänkta håret, och skuggorna täcka in hennes älskliga ansikte. Uno log och stampade av sig snön. Han gled ut över trädgården med blicken och såg att vårens första snödroppar kämpat sig fram genom isen. För en kort sekund tänkte han plocka dem, men mindes Stinas ovilja att ta in blommor i huset.
Stina suckade och skrev in ordet hon trodde passade bäst, sedan vek hon ihop det vita arket och sköt ned det i kuvertet. Med tungan som redskap förseglade hon det.
Stina hörde stampandet på bron och ropade till honom innan han ens klivit in genom dörren. ”God morgon älskling! Kaffet är färdigt, det är bara att sätta dig.”
Uno slog sig ned på den gamla träsoffan som en gång agerat säng till hans förfäder. ”Vem skriver du till?” Stina låtsades inte höra frågan och gick till skafferiet för att hämta sockret.
Han tog tag i hennes hand när hon sträckte fram sockerskålen. ”Vem Stina?”
Hon snappade åt sig en kaka och bröt den i två halvor. Hällde kaffe i sin kopp och lyfte det till sin mun. Tog sats, men tystnade innan första ordet var sagt. Stoppade i sig ena halvan, sedan den andra.
Uno reste sig irriterat upp och lämnade bordet för att snabbt dra på sig skorna och gå ut igen. Han stampade extra hårt på verandans trädäck och Stinas ögon fylldes med tårar.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Vem skriver hon till? Gillar som man säger på facebook.
SvaraRaderaSamma fråga här :-). Fint beskrivet, med många bra detaljer.
SvaraRaderahmm
SvaraRaderaintressant
Undrar mest vad hon skrev...
SvaraRaderaGillar dramaturgin. Lite söndagssläpande och mysig. Fin
Fin bild, men jag förstår inte vad hon skriver.
SvaraRaderaFint. Lämnar många frågor obesvarade.
SvaraRaderaFint berättat!
SvaraRaderaHejsan igen :)
SvaraRaderaSom sagt, lekte också med barkbåtar som liten och snubblade imorse på det här. Kreativt och barkbåtigt i nya former. Enjoy ;)
http://www.booooooom.com/2010/07/26/little-drifters-trout-lake-booooooom-craft-boat-gallery/